Så här ser ekipaget ut... minus förare!

Idag har jag varit ute och gått med stegräknare. Det blev ganska många steg men en bit till de rekommenderade 10000 per dag är det kvar.

Gick runt i huskvarteren i de lite äldre delarna och drömde husdrömmar. Vore så skönt med eget hus och någon gång i framtiden ska det bli det också. Det har vi bestämt. Sen vart huset kommer ligga är osagt ännu. Idag gick jag förbi två riktigt pampiga byggnader. Ett hus som såg tomt ut och i behov av kärlek. Det bredvid hade fått ny kärlek där trädgård och tomten överlag var väldigt fint designad. Det var enebuskar, cypresser och terrasserade partier. Fina blomsterarrangemang vid entréer och väldigt pampigt överlag.

I det "bortglömda" husets trädgård skuttade två rådjur iväg. Tur att Gurkan inte fick span på dem. Hon har jagat rådjur förr men aldrig kommit ikapp. *tur det*

Vädret var svalt, blåsigt men ändå riktigt skönt! Lite torra löv som prasslade under tassar och barnvagnens däck.

På hemvägen tog hunden sig en snabb vila och passade sen på att visa vad hon ville. Leksaken jag tagit med skulle bäras. Så den norpade hon från varukorgen under barnvagnen och gjorde sig beredd att bära hem sin kära "fångst".

En cyklande kvinna var ute på farligheter när hon tittade på det "lilla" ekipaget. Jag, lysande barnvagn och stolt rotta med leksak i munnen. Ett tag trodde jag kvinnan skulle drutta i backen.

Väl hemma bytte jag leksaken mot Peppe Pingvin och Gurkan var inte helt nöjd med bytet men fann sig i situationen ändå.

Sen dröjde det ungefär en timma och älsklingen kom hem.

Dröjde inte länge förrän vi packat in oss och vovven i bilen. Styrde kosan mot Segmon där vi skulle ta anlagsprov i viltspår med hunden.

Det behövs ett godkänt sådant för att få tävla i viltspår.

Camilla visade vägen och ja... det var slingrigt och trångt vid möten på vägen men ack!! Det var det värt. Vilken plats. Var nästan som "hemma" i Västergötland. Uppodlat och träden hade sin givna plats men inte överallt.

Gurkan var riktigt taggad på att spåra. Så det gick rätt kvick undan. Sjutton minuter tog det att gå sexhundra meter med fyra vinklar och ett bloduppehåll på femton meter.

Hon hade vänligheten att vänta in mig ibland. Fyra ben är en fördel i kuperad terräng (och en bra kondition vilket jag inte har... just nu... ) för hon kom över både stock, sten och hålor betydligt enklare.

Efter att hon hittat klöven var det fest. Hon festade själv också för naturligtvis pep hundbusan iväg i ett buskage med sitt "byte". Jag bytte klöven mot ett grisöra och det verkade vara helt ok för örat försvann i ett snabbt krasch, krunch och knäckande gap.

Idag fyller Lillan hela 6 månader. Nu förstår jag vad alla menar med att tiden går fort. Även om jag inte har fotografiskt minne kan jag minnas ganska mycket från förlossningen och det känns INTE som så länge sedan som det faktiskt är. Framstegen kommer mer och mer. Hon upptäcker möjligheten till ljud. Det blir mycket pipande just nu. Hon kan även förflytta sig men det är mest baklänges. Försök med benen pågår men det blir mer uppåt studsande och inte förflyttning framåt.

Att "klappa" djuren är fascinerande. Idag fick Fröken Pip utstå hantering av Lillan. Eftersom Pip älskar gos gjorde det inte så mycket att Lillan luggades rejält i kragen. När örat däremot fastnade i andra handen fick vi sluta. När svansen börjar vifta lite irriterat ska man ta det på allvar.

Gurkan har också fått sig några "klappar" på huvudet. Nemas problemas.

Natti folket!

Idag har jag lagt ett viltspår till Gurkan. Helst skulle det ju vara sexhundra meter långt och med fyra vinklar samt ett bloduppehåll. Jag fick med allt utom sträckan. Tyckte att det var långt när jag lagt spåret men hunden klarade det på tio minuter så jag ska skaffa mig en stegräknare!

I början ville jag lägga mig i vart hon skulle gå men insåg att mossan ser ju för sjåen likadan ut överallt så då fick Gurkan bestämma och jag hängde bara på. Mycket riktigt så hittade hon ju spåret (har ju satt ut snitslar) även om hon fick ringa in vissa sträckor. Jag hade tagit med redigt stora bitar falukorv att muta till mig klöven med. Det bytet gick ganska bra. Självklart fick hon bära klöven en bit för hon blir så stolt och rätt spårat ska ju premieras!

Det var småtufft på sina partier för med min vana trogen hittade jag ju sumpigare områden samt höga buskar som luktade väldigt kraftigt vid beröring. Nu minns jag inte namnet på den växten men de brukar finnas där blåbärsris växer.

Mitt upp i allt började mitt ena skosnöre lösas upp så jag höll en stilla bön om att inte tappa den ena av mina svindyra Graningekängor där i skogen... Det hade varit en syn, hoppandes och klättrandes efter hunden iförd en känga och enbart rosarandig grisstrumpa på den andra foten. Allt medans jag har fullt sjå att hålla reda på linan, snitslarna och vegetationen. *Aldrig tråkigt under ett spår*.

På väg från bilen och hem såg jag tre äckliga, vidriga fästingar på Gurkans huvud. De hemska odjuren har lyst med sin frånvaro men i skogen där vi gick bodde det många verkar det som.

På kvällen preparerade jag det rosa benet som visats i tidigare blogginlägg. Nu jäklar ska väl ändå hundrackarn äta upp det! Så jag tryckte ner en skiva bayonneskinka i knutarna så långt det gick. Skinka är ännu en favvo hos hunden. Ja, nog gick hon in med liv och lust för att separera benet från skinkan. Tills hon gav upp för att sedan hamna på rygg sovandes PÅ det som en huvudkudde. Får väl skänka benskrället till andra (mindre kinkiga) hundar...

För den som vill ha ett gott skratt:

Ara Abrahamian (stavning?) som simmar fjärilssim! Strongt gjort. Jag har aldrig lärt mig den simstilen. Fjärilar flyger, de simmar inte!

Natti folket!

Bara några av alla muffinsen jag gjorde. Hade bakat för ett halvt regemente insåg jag...
(Blå glasyr= blåbär, vit glasyr= geishachoklad inuti och krossad marianne ovanpå. Kompletta med rosa marsipanrosor.)

Jag vet att det är mest pk att vara lagomt svenskt blyg och inte skryta när man fyller år men denna födelsedagen har varit en av de bästa som jag minns. Jag vet inte varför men kanske för att det hänt så mycket i år och jag är så jätteglad över familjen och alla underbara vänner som jag faktiskt har?!

Helena och Maya kom på födelsedagsfika först. Eftersom jag inte visste Helena och Viktors policy om sötsaker till Maya hade jag iaf smörgåsrån till henne. Nu visade det sig att Helena är en väldigt snäll mamma så Maya-bus fick smaka lite muffins med glasyr också. Det var väldigt gott för plötsligt hade lilla Maya lagt båda händerna på sin mammas muffins med blå glasyr. *underbara barn!*

Vi räddade det som räddas gick och Maya fick äta under ännu mer uppsikt. Hennes nya tand plickade gulligt mot glaset när hon drack.

Lillan satt och iakttog från sin matstol. Ganska lugn och nöjd verkade det som. Helena har upptäckt min faiblesse för färgen orange och hittat ett par jättefina örhängen med orange stenar i. De passar jättebra till mina mer höstiga tröjor/toppar. Dessutom fick jag en ljuvligt doftande bukett med rosor och andra doftande blommor från hennes egen trädgård. Hittade till slut en vas att sätta dem i. Älsklingen hade kommit hem med tre rosa och tre gula långskaftade rosor (som även de doftade, som rosor ska)precis innan och det blev riktigt effektfullt att arrangera båda buketterna nära varandra.

Lillan fick en grodmobil med pinglande stavar att ha ovanför sig på skötbordet. Helena hade hört mig oja lite över att vår dotter förvandlats till en ål på skötbordet. Underbart med omtänksamma kompisar! Vi ska bara sätta upp en hylla att fästa mobilen i först. Hyllan är monterad och nu ska det bara införskaffas mindre skruv och plugg. De vi har hemma var lite väl stora insåg jag.

Småttingarna fick leka lite på lekmattan och Maya visade hur duktig hon blivit på att förflytta sig på golvet. Fröken Pip var nyfiken och myste gärna med både Helena och strök förbi barnen med ett öga vaksamt riktat.

Tiden gick fort och plötsligt dingade dörrklockan. Camilla kom!

Det blev mer fikande (muffinsen var farligt goda... ) och jag fick öppna mer paket! Älskar att öppna paket...

Nu fick jag ett par örhängen i silver, droppformade och jättevackra de också. *Tack gulliga du!* Rediga krokar som garanterat håller smyckena på plats. Sådana och med "ploppar" är bäst tycker jag.

Vi pratade om ditt och datt allihopa och efter en stund var Maya trött så då bidde det hemgång för grynet.

Nu fick Gurkan äntligen komma ut och hälsa. Camilla är hennes favorit så det blev mycket svansande och gosande.

Fortsatte fika och den plingade dörren på nytt. Älsklingens föräldrar kom förbi. De hade köpt en jättevacker randig tvåfärgad cyklamen som jag ska göra mitt bästa för att sköta.

De hade köpt lite höstkläder till Lillan, två par bamsestrumpor och matchande byxa+jacka i rosa. *Supergulligt*

Två mjukisleksaker till Lillan hade de hittat. En filur med pingla i som är tung och rund i rumpan. Sen en blå liten björn som passar perfekt att ta med i barnvagnen framöver.

Jag fick pengar att spendera på kläder. Sådant uppskattas för kläder behövs ju och nu finns det mycket skoj i affärerna! Min mams har även skickat lite så nu kan det bli en hel del nytt till hösten/vintern.

Min storasyrra skickade en trisslott som tyvärr inte gav något men hade den gjort det så hade det varit dubbel vinst!

Nu låter jag nog väldigt materiell i mitt bloggande men det som värmde allra allra mest var faktiskt att ni faktiskt kom och gratulerade mig. Stora fester och balunser kan vara kul men jag föredrar lite mindre sällskap där alla har möjlighet att synas och höras. Då trivs jag som Våg allra bäst. Balans balans är min svans....

Älsklingen hade haft stort huvudbry om vad han skulle hitta på. Efter mycket fundilerande så kom han på en jättekul present. Vi har i alla år pratat om diverse konserter, teaterbesök och annat kulturellt. Hur kul det vore att se den och den artisten uppträda. Nu har han köpt oss varsin biljett till Sunset Boulevard på Karlstad Teatern. Den presenten infrias om ca två veckor så det ska bli jättespännande. Har aldrig varit inne på Karlstads Teatern, eller sett en teater-/musicalföreställning förut.

Kort sagt, en underbar (bland de bästa) födelsedag!

Natti folket!

Varför ligga under täcket? Det är ju roligare att ligga på det!

Jag var en mycket stor optimist visade det sig idag. Solen sken, himlen var blå men jädrans så vinden blåste! Det upptäckte jag när jag hade gått en ganska lång sträcka. Hoppades ju in i det längsta att vinden skulle mojna men det ville den inte! Tur att jag tog med en större halsduk/sjal. Den värmde hyfsat.

Efter att ha knatat runt ett varv och träffat på x antal människor så satte jag mig på en bänk utanför ingången och njöt i solen. Lillan lekte med en leksak i barnvagnen och Gurkan suktade efter apportbocken som jag bestämt höll fast i.

För att återgå till de där x antal människorna... Jag förstår att en del har fördomar om vissa raser/utseenden på både människor och djur. Är det så att man är rädd eller har obehag av något specifikt kanske man ska undvika att titta/ta kontakt med vederbörande? Träffade på en dam som jag först trodde skulle sätta sig i en bil. Det visade sig att hon skulle gå åt motsatt håll som vi gick och ett möte var ju oundvikligt. Gurkan gick helt ok bredvid mig på "insidan" eftersom en del kör som idioter på den närliggande vägen. Naturligtvis kunde inte damen bara gå förbi utan skulle ju naturligtvis kommentera vädret. Är det en nervös reaktion? Jag vet inte. I alla fall så skuttade ju hunden upp och ville hälsa varpå damen höll på att skita i brallan. Då piper hon ur sig "Jag är rädd för sådana hundar, är hon farlig?"

Något less på denna fråga svarar jag som alltid, "Nej hon är bara väldigt social". Gurkan stretar för att komma till tanten som nu glor ännu mer skeptiskt mot oss. "Du ser ut att ha svårt att hålla henne".

Svarar "Nej, det har jag inte". Det faktum att koppelringen hamnat olyckligt och tryckte på några nerver sket jag i att ta upp.

Det jag vill ha sagt med denna långa utläggning är att det bästa är att bara gå förbi i sådana här lägen. Varför påkalla uppmärksamhet när hon så uppenbarligen INTE ville ha det? *suck*

Sen stötte vi på pensionärsparet som inte visste att det var högertrafik även på gångvägar. Efter att halvhögt ha påpekat detta flyttade de på sig. Det finns tydligen pensionärsmaffior också! *fniss*

Eftermiddagen förflöt i diverse göromål som disk, matning av Lillan och snabeldrakande. Hunden fäller som två jakar i Afrika så nya snabeldrakspåsar fick inhandlas.

Lillan har smakat på kycklingpuré med morot och palsternacka idag. Några skedar slank ner men sen verkade hon tappat aptiten och ville inte ha mera. Däremot är hon väldigt förtjust i att dricka ur pipmuggen som bara innehåller vatten. Den följer hon med stort intresse till/från bordet.

På kvällskanten fick hon banangröt och lite kiwimos. Det var gott för all gröt försvann och även några skedar kiwi. Jag vill inte överdriva nya smaker så det blir bara liiite varje måltid i början. Ifall hon skulle reagera negativt på någon ny mat.

Glömde ju skriva igår... Camilla och Grisen klarade anlagsprovet så nu kan de tävla i öppen klass! Grattis!

Lillan och jag var på babycaféet igår och där var det massor av småttingar och deras föräldrar. Tror det var mellan 10 och 15 barn ett tag. Väldigt många i alla fall. Träffade både nya och gamla bekanta så det surrades en hel del. Jättekul! Framåt halv tre snåret så blev de kvarvarande bebisarna trötta. Många somnade mot förälders bröstkorg medans Lillan sov i liggdelen. Hon somnar inte liggandes på min bröstkorg just nu... Å andra sidan vaknar hon inte när folk trampar runt liggdelen heller så det är ju positivt!

Natti folket!

(Imorgon är en lite speciell dag! )

Ser ni Gurkan i det gröna?

Igår (orkar inte göra två inlägg utan samkör med dagens ) gick jag med Gurkan och Lillan i skogen. Gurkan fick privilegiet att gå lös. Det händer inte ofta här på Öa eftersom det alltid bor någon människa på varje ledigt frimärke i markväg. Bilden visar hur vackert skogen skiftar mellan sensommar och höstskruden. Än så länge är det merparten grönt men det dröjer inte länge innan allt blir i gula/röda/orange toner.

Vi forcerade två nedfallna träd (med barnvagnen intakt!!) och lite gropar här och var. Lillan sov merparten av tiden, hon vill nog ha det lite skumpigt...

Idag blev vi inbjudna till Helena som fyller år idag (Grattis igen!!) på paj och lite barnsurr. Lillan var inte med på noterna när jag testade en ny maträtt hos Helena. Potatis, morot och sjötunga var tydligen äckligt. Den smakade inte så gott så efter några försök slängde jag den och hon fick mjölk istället. Får göra nytt försök en annan gång! Efter ett tag kom Therese med sina tre barn som livade upp huset ännu mera. Pajen var supergod som alltid och Maya var söt i sin nya rosa klänning. Den matchade finfint mamma Helenas gråa! Nu på fredag är hon hitbjuden får då fyller jag år. Blir många födelsedagar i september... undrar varför?

Min mams ringde idag och det gillar jag. Alltid skönt att prata med henne för hon har ju fått några barn och har bra tips och lugnande råd. Jag hoppas att allt löser sig mamsen. Det krånglar visst... :( *stor tröstkram*

Vi har tänkt testa anlagsprov för viltspår på Gurkan. Camilla ska ta sitt i morgon, onsdag så vi håller tummarna för henne och Gisen! Anlagsprovet måste man ha godkänt på för att kunna tävla i viltspår sedan. Man vill helt enkelt se att hunden fattar vad den ska göra av det spår man lagt med nötblod och t.ex en rådjursklöv. Vissa hundar fattar galoppen snabbt och andra får tydligen fnatt/blir förvirrade. Gurkan tillhör kategorin "jag fattar serru".

En stor fördel är ju att man kan lägga spåret flera timmar innan man ska gå det med hunden. Då hinner man med annat emellan vilket inte är fel.

Nu på kvällen har jag testbakat cupcakes. Ska bli intressant och se ifall de blev som jag tänkt mig. Just nu svalnar de i muffinsplåten.

Vår ugn är bra men lite knasig när det gäller gradinställningen för tillfället så det bästa (har jag lärt mig) är att testa obekanta recept innan. En hök är ingenting i jämförelse med mig och använda ugnen. Jag sitter på första parkett och sniffar smått desperat efter brända lukter!

Natti folket!

I ett försök att få ett gammalt ben intressant luftade jag det utomhus...

Det struntade Gurkan i. Hon bar hem sitt ben och placerade i sin ena biabädd. *knashund*

Lillan älskar den nya gröten. Har köpt äpple- och banangröt från Semper att alternera med den andra banangröten. Äpple-/banangröten är lite grövre i konsistensen men det verkar hon inte bry sig om.

Vid lunchtid kokade jag alla nappar jag kunde hitta för det samlas mycket smuts i dem, snart blir det dags att rensa ut en del då Lillan börjar bli för stor åldersmässigt för just den modellen. Det blir lite svårare för naturligtvis är det favoritnapparna som ryker.

På eftermiddagen tog jag och Gurkan en långpromenad för oss själva. Hon fick leta korvsnärtar i blåbärsris, på stora stenbumlingar, klättra upp på otäckt hög gallerbrandstege samt träna lite lydnad.

Korven införskaffades på närmsta korvmojjen. Korvgubben var jättesnäll och bjöd på korven och Gurkan gick verkligen in för att charma till sig den men jag har varit med om det förr. Nu höll jag hårt i korvasnalen! Tränade inkallning med störning vid fotbollsplanen. Småknattarna spelade match men det brydde sig inte Gurkan om. Det fanns ju korv att äta!

Som vanligt blev promenaden längre än tänkt. Samma snubbe sprang om oss två gånger i motionsspåret och andra gången såg han smått fundersam ut. Jag i stor svart hundträningsväst, joggingskor och Gurkan i värsta blinghalsbandet (ca fem cm brett och fyra rader kristaller!) Nu är det ju så att jag springer sällan och den munderingen kan ju invagga motionärer om motsatsen...

Vägen svängde åt många håll och jag valde en som visade sig gå åt ett annat håll. Jag visste dock efter ca femtio meter vart den gick så det var lugnt.

Vädret var underbart, lagom svalt och med den där omisskännliga doften av höst och mogna äpplen. Både jag och Gurkan njöt!

Väl hemma fick Lillan äta lite grönsakspuréer. För första gången så satt hon och ropade högt över att maten dröjde. Besvikelse inträdde när det var grönsakspuréer och inte gröten. Gav inte vika utan hon fick vackert äta några skedar av puréerna. Bäst att passa på innan hon totalprotesterar, antar jag. Ikväll testade vi också fruktpuré till efterrätt för första gången men det var inte så gott som jag trodde hon skulle tycka. Mango- och päronpuré tar nog några gånger att vänja sig vid. Det visade sig senare att hon ville ha mjölk istället och efter några omgångar av bus, mjölk och gos så somnade vårt lilla hjärtegryn.

Natti folket!

Idag har vi varit på BVC för uppföljning med föräldragruppen. Största ämnet var införandet av fast föda.

Alla bebisarna har ju vuxit så klart och Alvin var en pigg krabat som var nyfiken av lådor och leksaker. Inte så pigg på vanlig mat såvida det inte var gröt men jag tror nog att det löser sig. Barn är ju nyfikna så det gäller väl bara att hitta rätt nyfikenhetsknappar! ;-)

Maja är född i maj om jag inte minns fel så än så länge är hon nöjd med sin mammas mat.

Den boken man kan köpa av BVC är iaf väldigt lättfattlig och utan pekpinnar. Jag tycker det är kul att laga mat till Lillan och trots avsaknad av kryddor så smakar maten faktiskt en del ändå. Tänk så mycket halsbränna man skulle slippa med mer okryddad mat. Fast har munnen vant sig så blir smakpaletten aningens... platt... ifall jag skulle sluta använda min älskade Tellicherry blackpepper. ÄLSKAR den kryddan. Ordentlig svartpepparsmak som tyvärr bara finns med kvarn i butik. Köper annars helst och maler i min egen kvarn men får göra undantag.

Borstade Zigge och har insett att den kattens päls är allt ett riktigt mästerverk! Fick ut en hel näve päls och mer hade försvunnit om han inte börjat ledsna redigt på mig. Han bygger nog på inför vintern för ibland blir det tehuvsvarning när han sitter ner. Fröken Pip har mer modest päls tack och lov och av den mer glatta typen. Henne borstar man betydligt snabbare igenom. Framförallt beror det nog på att hon är släkt med en oljad ål.

Även Gurkan fick sig en duvning med kardan och blev av med lite päls. Resten tappar hon snällt både här och var. Den som kan skapa mattor där inte vit eller svart päls syns på har en given kund här!

Idag fick jag det också bekräftat att Lillan börjar bli mer framåt (har iofs inte tvekat innan). Hon borrade ner huvudet i filten på golvet och puttade sig framåt med benen. Förflyttningen blev ca 30 cm så snart har vi väl en "liten" vessla på golvet.

Hon gillar inte att ligga på rygg utan flippar runt fort som attan så att hon ligger på magen istället. Det är kul för då kan hon känna på alla roliga saker.

I morgon blir det en ny smak på gröten. Tror det är banan och äpple. Blir intressant att se reaktionen!

Natti folket!

Gurkan klarade sitt MT i söndags! Förvisso trodde vi att hon skulle få högre poäng men hon blev godkänd med sina 327 poäng av totalt 600 möjliga.

Jag vet ju sedan tidigare att hon samarbetar men knappast om jag bara står där som ett fån utan att verka inbjudande. Tyvärr så ska man tydligen göra så först och man kan sedan på anmodan av testledaren få ropa en gång på hunden... oh så kul... för en självständig Gurka på bushumör. Då tar hon sin leksak och leker själv! Samma resultat när testledaren var passiv.

Hon lyckades stämpla en i publiken i skrevet, hoppa som en toka (översocial) på i princip hela raden av publiken samt genera mig till en liten blöt fläck genom att handlöst slänga sig på sidan på väg till "gripa ta tag 40 meter".

Fick lite elegant försöka baxa upp hundkr*ket för att sedan nå de angivna 40 metrarna från testledaren. Som tur var ville Gurkan bara testa mig en gång i det avseendet. Vore jävligt förargligt om hon slängt sig ner i varje moment. Då hade hon nog blivit diskad...

Ska göra en sammanställning över resultatet och sen lägga upp. Det dröjer ju ett tag innan SKK får tummen ur om jag känner dem rätt.

Nu ska hon bara ställas ut och bli bedömd fysiskt. Har vi tur blir hon godkänd och först då kan man stoltsera med titeln "KORAD" framför namnet i stamtavlan.

Vi hade tur med vädret för det var soligt och (kanske lite för) varmt med hyfsad vind. Vinden ställde till det ibland för jag hörde inte testledarens instruktioner gömd i en håla bakom enbärsbuskar 50 meter in i skogen med vinande träd runt mig.

Idag har Lillan genomgått sexmånaderskontrollen lite tidigare än planerat (hon är lite drygt 5½ månad). Tydligen har BVC häcken fulla framöver och vi blev inklämda på en återbudstid. Lillan håller iaf sig inom sina kurvor och läkaren verkade nöjd. Han sa inget negativt och lyssnade på lungor, kollade huden och böjbarheten i höfterna. Stetoskopet var nog lite kallt för Lillan blev ledsen när hon låg magen. Som tur är gick det fort över! ;-)

Idag tog jag en optimistpromenad. Har ju harvat samhället runt några gånger vid det här laget och styrde kosan åt andra hållet. Blev "lite" längre än planerat för promenaden tog minst två timmar av ständigt gående. Gurkan sniffade rävskit överallt så det gäller att ha örnkoll för att inte behöva bada henne.

Hon plaskade runt lite i en av kanalerna iaf. Halvvägs upp på benen blev hon avsvalkad. Lillan sov hela tiden eftersom hon blev väckt när vi skulle till BVC.

Min mamma ringde idag och berättade om gårdagens eskapad. På nåt sätt hade hon snubblat och ramlat i källaren. Där slog hon i både armar, ben och huvud på väggfasta trähyllor. Tokmor måste akta sig mera. Idag hade hon ont och blåmärken lite här och var... Skönt att hon inte bröt något iaf. *Kram på sig mamsen*

Natti folket!