Idag har jag lagt ett viltspår till Gurkan. Helst skulle det ju vara sexhundra meter långt och med fyra vinklar samt ett bloduppehåll. Jag fick med allt utom sträckan. Tyckte att det var långt när jag lagt spåret men hunden klarade det på tio minuter så jag ska skaffa mig en stegräknare!

I början ville jag lägga mig i vart hon skulle gå men insåg att mossan ser ju för sjåen likadan ut överallt så då fick Gurkan bestämma och jag hängde bara på. Mycket riktigt så hittade hon ju spåret (har ju satt ut snitslar) även om hon fick ringa in vissa sträckor. Jag hade tagit med redigt stora bitar falukorv att muta till mig klöven med. Det bytet gick ganska bra. Självklart fick hon bära klöven en bit för hon blir så stolt och rätt spårat ska ju premieras!

Det var småtufft på sina partier för med min vana trogen hittade jag ju sumpigare områden samt höga buskar som luktade väldigt kraftigt vid beröring. Nu minns jag inte namnet på den växten men de brukar finnas där blåbärsris växer.

Mitt upp i allt började mitt ena skosnöre lösas upp så jag höll en stilla bön om att inte tappa den ena av mina svindyra Graningekängor där i skogen... Det hade varit en syn, hoppandes och klättrandes efter hunden iförd en känga och enbart rosarandig grisstrumpa på den andra foten. Allt medans jag har fullt sjå att hålla reda på linan, snitslarna och vegetationen. *Aldrig tråkigt under ett spår*.

På väg från bilen och hem såg jag tre äckliga, vidriga fästingar på Gurkans huvud. De hemska odjuren har lyst med sin frånvaro men i skogen där vi gick bodde det många verkar det som.

På kvällen preparerade jag det rosa benet som visats i tidigare blogginlägg. Nu jäklar ska väl ändå hundrackarn äta upp det! Så jag tryckte ner en skiva bayonneskinka i knutarna så långt det gick. Skinka är ännu en favvo hos hunden. Ja, nog gick hon in med liv och lust för att separera benet från skinkan. Tills hon gav upp för att sedan hamna på rygg sovandes PÅ det som en huvudkudde. Får väl skänka benskrället till andra (mindre kinkiga) hundar...

För den som vill ha ett gott skratt:

Ara Abrahamian (stavning?) som simmar fjärilssim! Strongt gjort. Jag har aldrig lärt mig den simstilen. Fjärilar flyger, de simmar inte!

Natti folket!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Trots sin litenhet så känns duschrummet större! Är det väggkaklets storlek eller färgvalen? Oavsett så är vi hur nöjda som helst! Nu inväntar vi bara klartecken på att få börja använda golvvärmen. Tydligen så skulle golvet vila ett tag innan värmen...

Ytterligare ett långt glapp i bloggen. Har prioriterat annat, helt enkelt! Nåväl, har haft ett gäng duktiga hantverkare hemma i några veckor. Duschrummet nere har varit i behov av uppdatering. Allt, verkligen allt har rivits ut! Endast väggar, golv...

Lillen och Gurkan i somras! Ljuvliga dagar :-D Lustigt hur fort vissa saker glöms bort medans andra sitter som berget. Rättikans plu och liknande minns jag men hur jag reklamerar trasiga varor i datorn var pooff! Borta!! Kanske har sifferminne, ...

Lillen har hunnit fylla ett år redan! Det firades med tårta och paket så klart! Förskolans inskolning är på gång och snart är det dags för att gå tillbaka till jobbet. Känns lite underligt, för att vara ärlig. Fjorton månader blir det nästan i uppe...

Mycket händer just nu. Viljestarka barn och mycket dèja vu från min sida. Det är kanske detta som betyder "att bli vuxen?" Emellanåt känns det som tonårens berg- och dalbana men stående på förälderns sida... Ha en bra dag. Kvällen lider mot sitt...