I ett försök att få ett gammalt ben intressant luftade jag det utomhus...

Det struntade Gurkan i. Hon bar hem sitt ben och placerade i sin ena biabädd. *knashund*

Lillan älskar den nya gröten. Har köpt äpple- och banangröt från Semper att alternera med den andra banangröten. Äpple-/banangröten är lite grövre i konsistensen men det verkar hon inte bry sig om.

Vid lunchtid kokade jag alla nappar jag kunde hitta för det samlas mycket smuts i dem, snart blir det dags att rensa ut en del då Lillan börjar bli för stor åldersmässigt för just den modellen. Det blir lite svårare för naturligtvis är det favoritnapparna som ryker.

På eftermiddagen tog jag och Gurkan en långpromenad för oss själva. Hon fick leta korvsnärtar i blåbärsris, på stora stenbumlingar, klättra upp på otäckt hög gallerbrandstege samt träna lite lydnad.

Korven införskaffades på närmsta korvmojjen. Korvgubben var jättesnäll och bjöd på korven och Gurkan gick verkligen in för att charma till sig den men jag har varit med om det förr. Nu höll jag hårt i korvasnalen! Tränade inkallning med störning vid fotbollsplanen. Småknattarna spelade match men det brydde sig inte Gurkan om. Det fanns ju korv att äta!

Som vanligt blev promenaden längre än tänkt. Samma snubbe sprang om oss två gånger i motionsspåret och andra gången såg han smått fundersam ut. Jag i stor svart hundträningsväst, joggingskor och Gurkan i värsta blinghalsbandet (ca fem cm brett och fyra rader kristaller!) Nu är det ju så att jag springer sällan och den munderingen kan ju invagga motionärer om motsatsen...

Vägen svängde åt många håll och jag valde en som visade sig gå åt ett annat håll. Jag visste dock efter ca femtio meter vart den gick så det var lugnt.

Vädret var underbart, lagom svalt och med den där omisskännliga doften av höst och mogna äpplen. Både jag och Gurkan njöt!

Väl hemma fick Lillan äta lite grönsakspuréer. För första gången så satt hon och ropade högt över att maten dröjde. Besvikelse inträdde när det var grönsakspuréer och inte gröten. Gav inte vika utan hon fick vackert äta några skedar av puréerna. Bäst att passa på innan hon totalprotesterar, antar jag. Ikväll testade vi också fruktpuré till efterrätt för första gången men det var inte så gott som jag trodde hon skulle tycka. Mango- och päronpuré tar nog några gånger att vänja sig vid. Det visade sig senare att hon ville ha mjölk istället och efter några omgångar av bus, mjölk och gos så somnade vårt lilla hjärtegryn.

Natti folket!