Jag drömde en dröm i natt. Det var barmark ute, dvs grönt gräs och fåglarna kvittrade. Sen vaknade jag. Det snöade ännu mer. Vart hittar jag avknappen för snön? Min dröm var mycket bättre och min besvikelse var stor när jag insåg att Kung Bore fortfarande vill ha landet i sitt grepp ett tag till.

Idag har vi varit på babycafét och det var livat värre. Lillan drar sig upp mot det mesta numer och ska kolla på allt som är runt henne. Nyfiken!   

Vi var rörande överrens om att det kommer kännas konstigt när vi inte kommer ses framöver. När barnen är ett år är man ju inte välkommen till caféet längre utan är hänvisad till öppna förskolan. Kanske man kan invadera något stackars vanligt fik med alla barnvagnar och skrikande småttingar? *Vacker bild*!

Natti folket!

Dagen började lagom tidigt med en pigg tösabit vid 7-snåret. Det blev lite gröt och bus efteråt. Timmarna flöt på i sakta mak och framåt eftermiddagen blev jag lite rastlös. Slängde iväg ett sms till Helena för att se ifall Maya var intresserad av att leka något.

Det passade lagom med lite middag innan jag och Lillan trampade iväg. Trottoaren var så dåligt snöröjd/plogad att jag fick gå på vägen med barnvagnen. Det var för trångt annars och ena hjulparet fick harva runt i snömodd!   

Dessutom har ju all snö frusit, tinat lite, packats i tid och evighet så det är ren is på sina ställen. Höll på att drutta på arslet ett par gånger trots rejäla skodon!

Väl framme så skulle vi bara upp för backen också. Lillan stöttade med ljudeffekter (de dolde nästan mina pustanden...   ) och imiterade "brrrrrmmmbrrrrmmm" samtidigt som hon flinade glatt.

Maya har vuxit massor, sist jag såg henne gick hon med stöd. Idag gick hon runt själv och var jättestadig på benen! Lillan försökte resa sig mot Maya men det var lite läskigt så det blev lite förbryllade miner.

Småttingarna kröp runt medans vi vuxna pratade ditt och datt. Maya var lite reserverad mot mig i början men tinade upp fort för att till slut mer än gärna leka "tittut"-leken.

Innan dagsljuset försvann helt byltade vi på de två små och begav oss ut för lite snökänning. Lillan fick låna Mayas bebispulka som har lite högre rygg och stöd på sidorna. Tyvärr var det inte så roligt för min lilla tös just då, det hördes en del runt i kring när missnöjet kom och gick i vågor...

Helena lånade ut bebispulkan så Lillan satt riktigt stadigt!

Riktigt uppskattat blev det inte förrän jag drog pulkan tillbaka mot huset. Det var väl rätt lutning för Lillan hade några glada (obegripbara) ljud för sig.

Mörkret kom fort och efter ett tag knatade jag hem i kylan som kom krypandes. Det var väldigt gott med varm o´boy och smörgås när vi kom hem!

Imorgon väntar det arbete på kvällskanten. Det ska bli intressant att se vad som hänt sedan sist... Hela arbetsplatsen ska ju byggas om och fräschas upp. *Spännande*

Gurkan har för övrigt skaffat sig en förhoppningsvis framtida kompis. Vi har flera gånger mött en bekant som har leonbergerhanar. Den yngste, Cubus, är så himla söt. "Mössan" börjar komma fram och han är hoppig, studsig och alldeles underbart skällig än så länge. (som leonbergers inte ska vara *hehe*)

När Cubus blivit lite stadigare kanske det blir livat värre. Morgonpromenaderna blir betydligt roligare när man möter kompisar/bekanta som är ute med sina voffar. Alltid kul att växla några ord med likasinnade!

Natti folket!

Hallå där ute!

Lillans aptit ökar sakta men säkert och varje gång hon glatt äter känns som en seger! Jag nojjar säkert men som ni nog förstått är detta med vikt något som följer en hela tiden när det gäller bebisar...

Idag stod korv stroganoff (hemmalagad!   ) på menyn. Under tiden som jag lagade maten så fick Lillan äta lite majskrokar och smörgåsrån. Då och då hörde jag lite missnöjda läten bakom ryggen. Lillan hade ätit upp och ville ha mer!

Gurkan låg på lur som alltid när det vankas mat men fick se sig snuvad på konfekten just då i alla fall.

Första skeden var Lillan skeptisk till maten men efter ett tag blev hon nyfiken. Sked efter sked slank ner!

Det serverades rårivna morötter till och även det var gott. När vi vuxna ätit upp fanns det fortfarande kvar en del i Lillans skål.

Förr eller senare måste hon ju få testa på att äta själv tänkte jag. Beredde mig på korvbitar och riskorn överallt, höll fram skålen till henne och väntade.

Sakta sträckte hon fram ena handen och petade lite försiktigt på maten. Puttade runt lite ris, lite korvbitar och lite sås.

Plötsligt dänger hon ner hela näven så det skvätter sås samtidigt som hon överförtjust piper till och flinar från öra till öra!!   

Hon stoppar in ris, korvbitar, morotsriv och sås i munnen gång på gång!

Jag filmade flera minuter men naturligtvis hittar inte datorn rätt program så det får väl bli någon annan gång...

Stillbilder duger väl minst lika bra?

Kladdigt gott!

Japp, som jag befarade! Mat... ö-v-e-r-a-l-l-t! Tur att vi har galltvål...

Upptäckarglädjen sträcker sig till fler områden. Numer ställer hon sig upp med stöd. Det är vingligt, osäkert, säkert lite läskigt men ack så kul... Rätt som det är dimper hon ner på rumpan men då kryps det istället. Temperament har hon också. Nåde den som tar ifrån ett nytt spännande föremål! Det blir ett himla liv som bara går över om föremålet återbördas.   

Gurkan fick roa sig med regelrätta rottisrus idag också. Snö upp till bogen och massa mjuk mossa och blåbärsris därunder. Kanonkulerace i skogen! Tur att jag lärt mig att väja i knäled för annars skulle jag ligga kvar i en driva eller två... *fniss*

Natti folket!

Igår hade Lillan pusskalas med Alvin på babycafét. Mycket sött med två jämngamla (två dagar skiljer) småttingar som pussas. Tror att de flesta skrattade gott vilket inspirerade de unga tu till minst en puss till!   

Jag passade på att väga henne med blöja, strumpbyxor och body på (kallt i rummet) vilket gav en vikt på 9210 gram. Det är nog i princip oförändrad vikt sedan förra gången jag vägde henne men det förvånar mig inte. Lillan är inte still många sekunder under en vaken dag...

Idag hade vi besök av gulliga Cia med bebis i magen. BF är i slutet av februari så det är en mycket mysigt magge!

Gurkan fick så mycket uppmärksamhet att hon trillade i golvet med magen i vädret samtidigt som hon brummade nöjt.

Det pratades en hel del bebis och sådant runt omkring. Cia föreslog en rendez-vous mellan sin rottispojk Spion och Gurkan. Jag tycker att det ska nog undvikas för ujujuj vad de valparna kommer kräva sin ägare... Bebisar efter de två raketerna kan bara bli MASSA hund!  

Kära mor ringde och påminde om att Lillan har namnsdag idag. Eftersom min kära mor känner sin dotter väl ringde hon för att påminna. Jag har nämligen aldrig koll på namnsdagar och liknande. Det är tur om jag minns födelsedagar...

Lillan firade med sin nyblivna favoritmat, ärtor och majs. Ärtorna kan hon äta själv vilket är väldigt uppskattat. Gurkan festar gladeligen på all mat som hamnar på golvet så vad gör några tappade ärtor?

Nu på kvällen när jag var ute såg jag hur vackra träden är. Senaste dagarnas mildare väder har gjort att rimfrosten har ökat i mängd på varenda yta utomhus.

Minsta lilla gren är täckt med massa rimfrost och allt ser så där övernaturligt vackert ut.

Ändå längtar jag till våren med ljumma kvällar, små ljusgröna löv på träden och att kunna ta längre promenader... Vill vi ha allt som människor på en gång just för att det inte går?

Natti folket!

Nu har jag fått ett temporärt schema som räcker fram till sista februari då det blir nya puckar på jobbet från och med första mars. Mitt tillfälliga schema är mycket "barnvänligt" då jag jobbar ffa kvällar och helger.

Jag har ju även sparat semester från 2009 så nu har jag att ta ut innan dagarna löses in. Man får spara fem dagar per år i fem års tid (totalt tjugofem dagar) och jag tänkte nyttja de tillgängliga dagarna på bästa vis...

Det är kul att jobba lite då och då just nu för än är Lillan så pass liten att jag inte är beredd att släppa helt.     När jag hör barn gråta på jobbet skär det lite i hjärtat. Ffa om gråten påminner om Lillans...

Det har hänt "nya" saker (för mig) och det är bara att uppdatera den gamla hårddisken allt eftersom.

27 december när snön började komma på allvar! Varmt och skönt i vagnen...

Idag var jag ute med Lillan för första gången på över en vecka. Jag vet att kallt väder inte är farligt om barn är rätt klädda men med en rinnande snorig näsa har det inte känts helt optimalt. Nu är näsan nästan helt som den ska på henne så en tripp ner på byn blev det.

Hon satt och tittade på alla människor lite försagt som det alltid blir i början. Träffade på Cia (+ pyret i magen) och ett litet leende bröt fram i mungipan på Lillan efter noga övervägande.

Såhär kan det se ut när Gurkan också vill bara med!

Det blir till att ta en fika framöver för bebisprat och annat skoj!   

Vi har fått plats på babyrytmiken/barnsången från och med tjugoförsta januari. Det ska bli jättekul att se hur sådant är! Min kära make trodde att jag anmält intresse för att lära mig själv att sjunga och dansa...

Hur ska jag tolka det?   Roar jag någon så bjuder jag på det!

En anekdot:

Vi ska precis somna och maken säger: flytta närmare (han frös). Jag svarade då:

Jag som är så smidig och elegant?

Efter lite betänketid sa han:

Är du min söta elefant?!

Tänk så olika vi kan höra. Jag tycker det var gulligt. Såg en liten rosa elefant framför mig.   

Natti folket!

Nu kryper Lillan ordentligt. Såpass duktigt att hon försöker "rymma" så fort tillfälle ges. Oftast fastnar hon i hallen där vi har en sekretär i "ful-furu" med träknoppar. Dessa knoppar är mycket intressanta för de kan man hålla i och dra i så att lådan åker ut någon centimeter. Än är hon inte stark nog för att få ut lådan (Hulk-bebis?) men hon tar stöd för att försöka komma upp i stående. Det slutar än så länge i att hon åker nedåt till knästående.

När vi följer efter för att hämta rymlingen så kikar hon över axeln och försöker snabba på! Alltid med ett stort leende/skratt som bubblar fram. Även en mörk och seg dag blir ljus och glad då!

En obligatorisk väderrapport: Kallt som sjutton, massor av snö och snål förening som inte kräver vettig skottning. Just det. Bil*pip* vill inte starta nu... igen...

Vad hände med lagom temperatur även vintertid? Många fästingar och myggor stryker med nu men det gör dom nog lika väl i -10 grader som är mer uthärdligt än dagens -18 eller -21 grader!

Lillan är snorig och väldigt ledsen så fort det ska torkas. Igår hade hon feber men idag har den gått ner och även mängden rinnande näsa har minskat. Naturligtvis har matlusten åkt jojo som resultat men det är ju normalt. Själv är jag inte så matsugen när förkylning rasar som mest i kroppen. Det kanske är samma med Lillan?

För några dagar sedan blev vi äntligen av med den gamla Tarzan. Helenas katter skulle få byta ut köksstolar mot mer tåliga klösdetaljer. Första rapporten var att katterna var misstänksamma. Inte så konstigt för det måste vara många lukter av våra djur! Jag hoppas att Stellan och (minns inte namnet) vänjer sig och lever loppan på klösmöbeln framöver!

När vår gran packas ner får vi ett tomt hörn i vardagsrummet. Där hamnar nog vår andra klösmöbel. Det borde liva upp katterna några dagar. Alla ommöbleringar är spännande!

Natti folket!

Gurkan fick leka av sig med en annan hund idag. En sexmånaders vit herdehund som sprang så snön yrde i rasthagen! Freja var försiktig men mycket trevlig som var med på det mesta. Gurkan satte in sin charmoffensiv mot ägarna och mådde prima som högsta hönset.

När vi kom hem slocknade hon tämligen omgående. Eftersom hon löpt så har aktivitetsnivån legat på mycket låg och denna kylan har inte ökat hennes intresse för en större förändring. Vi ger henne ett par dagar till så blir det nog full gas igen!

Lillan har idag agerat bebis-Drake i sin fina gröna dräkt. Komplett med "fjäll" på rygg, huvud och rumpa. Nu kryper hon ordentligt så det är alltid ett öga i hennes riktning för att undvika hyss och påhitt.

Häromdagen var vi på vällingjakt. Det krävdes fyra affärer för att hitta "vår" sort. Nestlés fullkornsvälling med päron från ca 8 månader ska det vara! Vår frustration var stor för vällingen finns överallt. Ifall du har ett barn på 15 månader! (Det blir för kraftigt för Lillan). Då sitter vårt lilla sockergryn i sin stol under en väldig olåt tills vällingen är ätklar. Hon klunkar i sig större delen (om inte hela mängden) innan sömnen kommer.

En ny rolig lek är att jag ska bygga klosstorn som hon river i kull. Naturligtvis ska det vara ljudeffekt vilket framkallar kikskratt som är så underbara att jag blir helt mållös! Nu börjar hon ställa sig upp mot föremål också. Drar sig upp till knästående för att inspektera allt i nya vinkeln. Behöver jag nämna att hennes säng är ombyggd till nedersta läget?

Nya steg i utvecklingen sker varje dag och det är helt underbart!

Natti folket!