Hallå där ute!

Lillans aptit ökar sakta men säkert och varje gång hon glatt äter känns som en seger! Jag nojjar säkert men som ni nog förstått är detta med vikt något som följer en hela tiden när det gäller bebisar...

Idag stod korv stroganoff (hemmalagad!   ) på menyn. Under tiden som jag lagade maten så fick Lillan äta lite majskrokar och smörgåsrån. Då och då hörde jag lite missnöjda läten bakom ryggen. Lillan hade ätit upp och ville ha mer!

Gurkan låg på lur som alltid när det vankas mat men fick se sig snuvad på konfekten just då i alla fall.

Första skeden var Lillan skeptisk till maten men efter ett tag blev hon nyfiken. Sked efter sked slank ner!

Det serverades rårivna morötter till och även det var gott. När vi vuxna ätit upp fanns det fortfarande kvar en del i Lillans skål.

Förr eller senare måste hon ju få testa på att äta själv tänkte jag. Beredde mig på korvbitar och riskorn överallt, höll fram skålen till henne och väntade.

Sakta sträckte hon fram ena handen och petade lite försiktigt på maten. Puttade runt lite ris, lite korvbitar och lite sås.

Plötsligt dänger hon ner hela näven så det skvätter sås samtidigt som hon överförtjust piper till och flinar från öra till öra!!   

Hon stoppar in ris, korvbitar, morotsriv och sås i munnen gång på gång!

Jag filmade flera minuter men naturligtvis hittar inte datorn rätt program så det får väl bli någon annan gång...

Stillbilder duger väl minst lika bra?

Kladdigt gott!

Japp, som jag befarade! Mat... ö-v-e-r-a-l-l-t! Tur att vi har galltvål...

Upptäckarglädjen sträcker sig till fler områden. Numer ställer hon sig upp med stöd. Det är vingligt, osäkert, säkert lite läskigt men ack så kul... Rätt som det är dimper hon ner på rumpan men då kryps det istället. Temperament har hon också. Nåde den som tar ifrån ett nytt spännande föremål! Det blir ett himla liv som bara går över om föremålet återbördas.   

Gurkan fick roa sig med regelrätta rottisrus idag också. Snö upp till bogen och massa mjuk mossa och blåbärsris därunder. Kanonkulerace i skogen! Tur att jag lärt mig att väja i knäled för annars skulle jag ligga kvar i en driva eller två... *fniss*

Natti folket!