Lillan har blivit förkyld. Näsan rinner och jag torkar. Hon sover lite dåligt just nu men det kan nog även ha med tandsprickningen att göra. Tur att vi har NäsFrida hemma. Då kan man få bort lite av snoret så hon andas lättare.

För att inte smitta andra småttingar stannar vi hemma i morgon från babycaféet. Trist för jag ser fram emot det varje onsdag men det kommer fler tillfällen...

Dagens fisk- och grönsakspuré var inte helt oätlig för några skedar slank ner och hon gapade faktiskt ett par gånger! Majskrokar är populärt men Lillan glömmer oftast bort kroken så den landar på golvet, då är Gurkan där och "städar" upp. Ibland försöker voffan hypnotisera maten som hamnar på golvet. "Kom till mig, kom till mig". Det blir hon som får komma till maten...

Vädret har varit helt fantastiskt idag och vi passade på att gå till rasthagen där Gurkan kunde röja runt med skitiga leksaker och gräva en liten grop väldigt mycket större. Jag sparkar ingen gropen under tiden som hon frenetiskt gräver så det sprutar. Bra träning för båda!

Lillan låg och pratade i barnvagnen fullt nöjd, nerbäddad i varma kläder och åkpåsen. Blir sugen på att krypa ner själv ibland men det håller nog inte vagnen för...

Synd att man inte kan infoga doft i datorn... Ljuvligt!

Sen vill jag svära lite över detta satans påfund som någon idiotjävel hittat på som kallas vintertid! Jävla möghuvud till köttskalle! Vem farao i detta land mår bättre av en sådan dumhet? Inte fasen är det jag i alla fall. Plus att nu vaknar dottern pigg som en lärka klockan sex istället för sju. *morrar mer obsceniteter*

Ta bort detta klyddande med vintertid och sommartid! RÖR INTE KLOCKAN!

Näe, nu är ögonen trötta så jag ska sussa!

Natti folket!

Idag fick svärföräldrarna vara barnvakt några timmar. Vi skulle åka ut i skogen med Gurkan för att träna vilket kan bli lite tråkigt för en liten stumpa. Istället fick Lillan superdupergosa med farföräldrarna!

Vi hittade till avtalad plats och där var Cia med sina hundar Spion och Dixi samt Agneta med Stella. Rottor allihopa!

Efter ett tag kom Anne farandes i sin fräsiga bil med Raij i bak. Raij är en tjusig schäferhane med mycket motor!

Jag lade ett appellspår (tänk dig en kantig hästsko) med en spårpinne, bilborste samt kamprulle på vardera "sida". Man tager vad bilen ger! Glömmer konstant bort att fixa nya spårpinnar vilket gör att det finns lite udda saker i våra spår ibland.

Under tiden som spåret fick ligga snackade vi, pratade planer om mera aktiviteter och mådde bara skönt i skogen! Varm o´boy är underskattat och termosen var väldigt bra att ha med fulladdad med den goda drycken.

Innan jag gick spåret fick Gurkan testa upplet. Det är när man väljer ut en bit mark, sätter upp en snitsel i varje hörn och sedan går härs och tvärs igenom "rutan" som uppstår. I denna rutan lägger man sedan ut olika föremål som hunden skall springa ut, hitta och helst komma tillbaka med. Eftersom Gurkan är den hon är har vi inte så stora krav på att allt skall sitta utan upplet är en aktivitet vi gör som en kul grej. Det blev en handske och en kampstock som skulle hittas. Handsken hittade hon ganska fort men tappade den flera gånger om tyvärr. Sen satte hon av mot kampstocken efter lite om och men. Den kom hon in med fast med flera tapp. Handsken var inte kul alls så där hjälpte jag till en hel del. Jag blev ändå nöjd för hon var glad under hela arbetet och arbetade tidvis riktigt fint.

Efter lite uppvätskning gick vi spåret. Där gick det bättre! Tyvärr hade något djur varit framme och käkat upp köttbullebitarna jag lagt ut i spårstarten. Detta irriterade henne mycket för lukten låg kvar med bullarna var borta!  De dök inte ens upp när hon krafsade i backen. *Dumma köttbullar va?*

Spåret gick iaf bra med högre tempo än hon haft tidigare. Ringade i vinklarna men fortsatte självmant. Hon hittade alla grejerna och där det fanns köttbullar käkade hon upp dem! *Duktig Gurka...*

Återgick till de andra och tiden gick medans vi tog en snabbfika till och lade upp planerna för sök.

Sök är när någon/några gömmer sig i terrängen medans hund och förare går på en väg/stig mitt emellan terrängen. Hunden ska då skickas ut av föraren för att leta upp personerna (figgarna). Flera av hundarna var nybörjare så det blev enkla skick och ledsagande skick. Ledsagande är när hunden får följa med ut och se vart figgen sätter sig. Hunden och föraren återgår till vägen utan figgen. Som extra retning fick figgen "popuppa" för att visa hunden extra tydligt. Gurkan brände iväg så det rök om det. Hittade Agneta bakom granarna och där blev det fest på korv och köttbullar. Jag och vovven återgick till stigen för att köra ett skick åt andra hållet med en annan figg (älsklingen ). Här följde vi inte med ut så det var en kul reaktion. Gurkan skällde ordentligt och svansen gick rejält innan hon konstaterade att det var ju ingen farlig filur där bakom rotvältan. Sen gjorde vi ett sista skick åt andra hållet till Agneta igen där hon sökt upp ett nytt gömsle. Allt gick jättebra och Gurkan tyckte det var lajbans! Sök ska vi testa fler gånger! Det krävs lite fler personer för att genomföra och det tar en del tid i anspråk men samtidigt är det ju skönt med frisk luft och motion, eller hur?

Stella, Raij, Dixi och Spion fick också söka efter figgar. Allt gick jättebra och hundarna var väldigt positiva till att arbeta.

Det bjöds ju på korv, köttbullar, leksaker och massor av beröm så svansarna gick på maxfart hela tiden.

En glad godisrotta efter söket. Dixi sitter fint!

Klockan var nästan 14.30 när vi vände kosan mot svärföräldrarna och Lillan. Hann precis innanför deras dörr så hördes dotterns ledsna röst. Hon hade precis vaknat och saknade oss, det lilla underbara grynet.

Eftermiddagen förflöt i sakta mak och vi var alla trötta efter dagens upplevelser.

Natti folket!

Idag har jag och Lillan varit på vårt första klädparty. Me&I var det som stod "på menyn". Det var en kompis/arbetskamrat som var värdinna så vi fick spana lite på deras hus som är under renovering. Det ser riktigt lovande ut!

Kollektionen var söt med färger och fina mönster. Lillan har två hemliga plagg att vänta framöver. Tyvärr så kostar ju sådana här kläder en del och bebisar växer fort... I framtiden kan man ju köpa fler plagg då Lillan blivit lite äldre och inte betar av klädstorlekar som en häst äter gräs!

Det blev så mycket stimulans att hon för en gångs skull kunde sova i min famn. Efter ett par amningar sov hon helt slut mot min axel. Sen på hemvägen höll dottern låda mer eller mindre hela tiden. Jag trodde bebisar sov länge när de väl somnat!

Igår upptäckte jag första tanden. Det är "höger nere närmast mitten" ifall man sitter mittemot Lillan. Självklart ska jag försöka ta kort på denna nya utveckling när det går! Än så länge är hon så nöjd bara det finns något att tugga på för det kliar nog väldigt mycket av tandsprickningen!

Bitringen är populär men också något klumpig så jag får försöka hitta något som är smidigt men inte för litet. Vore fruktansvärt om det fastnar i halsen!

I morgon blir det lajbans i skogen för Gurkan. Det behövs!

Natti folket!

Dagen började med en trippande hund som skulle ut tidigare än vanligt. Fick bylta på Lillan och mig själv, ut med hela ekipaget för att rasta vovven. Tror ni att Gurkan gjorde något då? Nä, hon gick som hon skulle skita på sig men knep tills vi var på väg tillbaka hem. *Idéer eller hur?*

Älsklingen överraskade med kladdkaka och grädde till frukosten. Mina cornflakes försvann fort vill jag lova!

Lillan åt gröt och mosad kiwi som var väldigt gott för det kom små lustiga "mmmmm"-ljud då och då ifrån henne.

Efter lunch blev det en lång promenad, jag tror vi var ute i nästan två timmar! Vädret var hösthärligt. Lagom svalt, ingen hård vind samt molnigt. Det blev en runda i "bk-skogen", den barnvagnsanpassade sträckan. Gurkan har ju ork som få så hon fick bära klövjeväska med två halvliters fyllda vattenflaskor som "tyngd". Efter en stund tog jag av väskan så hon kunde springa fritt. Det sprutade både jord, gräs och löv när hon satte igång med rottisruset i skogen. Härligt att se henne springa för allt vad tygen håller! 

Här någonstans satt Hacke och letade käk... 

Promenaden bjöd på härliga inslag. Hacke Hackspett var helt upptagen med att leta föda och en mus/sork skrämde nästan slaget på mig. Jag är inte rädd för de små djuren men när jag trodde att det var en rullande sten som kom på den plana vägen (ehh... jag vet ) för att försvinna mellan benen på Gurkan och sen inse att det var svans på "stenen", då blir det lite oljud från mig. Sen letade Gurkan fler stenar i vägkanterna ett tag till. Längre fram hördes änder och sådana är ju kul för en rottis! Så där blev det mycket spanande men vad hjälpte det? Hundkraken tittade på fel sida vägen! Där gick hon och tittade/sniffade efter de roliga änderna som sa "nänänänänä" i vattnet och ingen visade sig.

Lillan sov gott i åkpåsen, naturligtvis är klövjeväskan (modell enkel) orangeaktig i färgen...

När vi väl kommit hem så var Gurkan ordentligt trött. Hon hamnade platt på golvet med en stor suck och somnade en liten stund. Lillan passade däremot på att vakna till och fick därför leka med olika leksaker på lekfilten. Hon har börjat säga "mamma" ordentligt. Framför allt när hon är upprörd/ledsen. Även vanlig mat har börjat smaka igen. Nu äter hon några skedar fler än tidigare. Hoppas att det fortsätter i den riktningen!

På kvällen åkte jag till jobbet för där var det personalmöte. Förvisso är jag ju hemma men det är ju bra att få ta del av nyheter och planer för jag är ju inte hemma för alltid med Lillan. Det blev (som alltid) en del surrande men på det stora hela gick mötet ganska fort och det ser ut att bli en intressant tid framöver!

Näe läsare... nu är ögonen trötta igen så det ska sovas. Ifall ni läser får det gärna skrivas något ibland. Ingen kommenterar så jag tror att jag är ensammen här på bloggen!

Natti folket!

Igår lade älsklingen ett viltspår till Gurkan. Liggtiden ska ju vara minst tolv timmar om ni läst bloggen tidigare. Nu blev det betydligt längre än så. Nästan tjugotre timmar men hon fick upp spåret bra och höll fint tempo. Efter en stund blev det knasigt (älsklingen hittade inte snitslarna... notera: hitta snitslarna till nästa gång!! ) men jag tänkte att Gurkan skulle få jobba för sin klöv idag. Hon fick jobba men jädrar anåda, det fick jag med! Fram och tillbaka korsade hon, återvände, fick upp något spår (rätt spår?) för att sedan sätta av igen. Idag hade vi med oss walkie-talkies för snabbkommunikation. Nu protesterar säkert "de kunniga" men störning är inte helt fel emellanåt! Har man dessutom redan halkat på sniskan med spåret kan lite hjälp sitta fint. För att göra en svettig historia kort så kom vi fel. Jag kopplade loss Gurkan så hon fick springa fritt en stund för hon hade spårat riktigt intensivt och länge utan att tappa för mycket fokus. Lite rottisrus i bushen medans jag med älsklingens guidning hittade klöven på marken. Vänder mig om för att inse att hundkr-ket lubbat iväg någonstans på egen tass. *suck*

Jaja, ropade och gick tillbaka för att försöka hitta henne. Plötsligt dyker hon upp snett bakom mig glad i hågen. Hon måste ha gjort en halvcirkel på kalhygget för att hamna där. På tillbakavägen mot bilen hittar hon "ändstationen" där klöven legat. Efter att ha sniffat där blev det fest med klöven. Hon hade ju faktiskt spårat och vi hittade ju klöven till slut. Förvisso aningens regelvidrigt men det är lika bra att uppmuntra när chansen dyker upp.

Snart är det dags att hitta en ny klöv för "vår" börjar bli lite tilltufsad och allmänt äcklig. Älg vore kul men den får inte rum i frysen. Varken hela älgen eller dennes fossing får plats...

En snabbsväng till svärföräldrarna för söndagsstek och träffa älsklingens moster med man och pyttehund. Kickan är en lancashire heeler med något för stor rondör. Matte skämmer bort den lilla lite för mycket... De bor långt härifrån så efter avslutad middag for de iväg hemåt. Hoppas att de kom hem oskadda. Under middagen fick Lillan äta mosad banan och det var synnerligen smaskigt! Det höll på att sluta lite illa med min middag samt smörbyttan. Dottern är förvisso liten men får konstigt nog långa fingrar och armar när något intressant finns i närheten!

Hann dock rädda båda sakerna för mätta och belåtna blev vi allihop!

När vi väl kom hem tog lite vardagsbestyr över, handla mat och tvätta. Lillan fick åka barnvagn i sin supermysiga åkpåse. Helt plötsligt väger vagnen något kilo mindre nu när ligginsatsen får vara kvar hemma.

Hon har blivit mycket mer framåt och tar för sig på ett helt annat sätt. Varje dag händer något nytt känns det som. Underbart samtidigt som jag vill trycka på slowmotion-knappen ibland.

I morgon är det måndag och det blir kul med besök!

Natti folket!

Det ser varmt ut men blåser riktigt isande... Det oranga i hörnet är barnvagnen ;-)

Idag har jag och Lillan införskaffat en åkpåse till barnvagnen. Mysig med fleece på insidan och stoppad med vadd för extra värme! När jag stod utanför affären så kom jag på att det kunde vara smidigt att ha sittdelen "aktiverad" så då fick jag ju fnula lite för att få upp bågen över benen på Lillan. Detta ifall jag skulle behöva testa olika åkpåsar och på så vis spara tid inne i butiken. Naturligtvis lyckades jag spräcka ena tumnageln så nu gör den ont och klippa mer går inte... Väl inne i butiken behövdes det inte provas några åkpåsar utan jag tog en CarloBaby som såg bra ut. Jag ÄLSKAR när det är nedsatta priser på saker. Känns som man gör ett superklipp varje gång. Är det därför min plånbok behöver låsas in när det är realisationer och annat otäckt i affärerna?

Efter att ha betalat åkte Lillan och jag vidare till en bensinstation. Där fick jag känslan "puckad-blondin-på-väg" för naturligtvis var "min" pump avstängd och jag tittade runt länge och väl innan jag insåg att det var till att flytta bilen till en ny pump. Där gjorde jag en supertjusig *ironi* parkering som var sned och dan men slangen räckte i alla fall!

Jag tankar oftast på automatstationer och letade ju då efter en maskin för att betala. Nope, insåg att jag fick baxa ut dottern för att sen gå in i den bemannade butiken. Ja, vissa dagar ska man ju roa folk! Lillan är nämligen supersöt i ljusrosa fleeceoverall, rosa tossor samt vit luddig mössa. Armar och ben står rakt ut då ytterplagget bakar in henne från topp till tå!

Passade även på att svänga förbi svärföräldrarna för Lillan började visa tecken på att vara hungrig. Majskroken gick delvis ner men efter en sked burkmat vägrade busfian! *suck*

Efter att ha försökt ett tag till insåg jag att det var bara att amma som gällde. Efteråt var hon så nöjd så. Hon passade på att dra i farmors hår (hår är just nu en stor fascination) samt hoppa och jollra i farfars knä.

Efter någon timma tuffade vi hemåt till älsklingen och de fyrbenta. Gurkan och älsklingen for ut till skogen för en promenad/motionsrunda medans jag monterade åkpåsen. Det blev jättemysigt! Lillan satt och pratade för sig själv medans hon pillade på fleecetyget på insidan. Säkerligen hittade hon någon tvättrådslapp med. De är underskattade som kul leksak åt småbarn. Tur att lapparna är ordentligt fastsydda...

I morgon ska vi bada i badhus för första gången! Det blir spännande.

Natti folket!

En tung dag som jag hoppas kommer gå till historien och aldrig mera upprepas i vissa avseenden.

Lillan är underbar och har börjat ordentligt med att träna på att prata. Maten är fortfarande lite osmaklig och hon föredrar tydligt gröt och fruktmos istället. Kämpar vidare med olika kombinationer, idag har jag gjort mer morotspuré och potatis-/palsternackspuré. De har tidigare varit lite småfavoriter så kanske går det ner med kycklingen sen tidigare? Köttfärssåsen var alldeles för smakrik så antingen får jag och älsklingen käka upp den eller så får vi testa längre fram om Lillan vill ha.

Nikita den 27 december 2002, lite över tre månader gammal.

Igår insåg jag att Fröken Pip har fyllt 7 år... Tiden har gått fort och jag tänker fortfarande på henne som den lilla skruttan hon var som kattunge. Kan det bero på att hon är i mångt och mycket som en kattunge fortfarande? Zigge brukar anlita henne som matkrävare. Han sitter vid matskålen och Fröken Pip följer efter oss under upprepande jamningar. Gulligt men något frustrerande tills man inser vad som står på.

  
Norma Desmond (Maria Lundqvist) & Joe Gillis (Christer Nerfont) i Sunset Boulevard.

Jag och älsklingen var på teatern igår för att titta på Sunset Boulevard. Den var kanonbra! Maria Lundqvist var *massa superlativer* som den bortglömda stumfilmsstjärnan Norma Desmond. Bästa solot tycker jag var "Sunset Boulevard" med Christer Nerfont. Hans röst var fantastisk där känslor förmedlades ypperligt. Ibland fick jag lite surrealistiska känningar, de spelade på scenen där nere. Bara några meter ifrån oss och det var live, inte något förinspelat. Jag har svårt att beskriva hur jag menar men känslan var mycket underlig för mig.

Hoppas att vi kan gå på teater fler gånger för det är en upplevelse med levande musik samt skådespelare där och då.

Karlstads Teater är en imponerande byggnad där fantasin lätt får spelrum.

Sen kan jag ju hoppas att tanterna som dränkt in sig i tung parfym och överdådigt mycket tyg i sina kläder stannar hemma. De skymde sikten med sina frisyrer och näsan fick nästan krupp ibland då "dofterna" (eg. stanken) blev övermäktig.

Lillan fick vara hos svärföräldrarna som var så jätteglada över att få ha henne några timmar. Det var först på slutet som hon blivit lite ledsen och börjat säga "mamamamama". Det dröjer inte länge innan hon säger "papapapa".

Imorgon är en ny dag att ta sig an med glädje och tillförsikt...

Natti folket!

Lördag och lugn början på densamma. Gulliga Camilla lade viltspår åt Gurkan som fick ligga i bortåt nio timmar innan vovven fick sätta noscellerna på det.

Innan dess hann vi med att ta en promenad, äta frukost, middag samt låta Lillan "gå" i sin gåstol. Nu har hon börjat prata igen. Det är mycket mam mam mammmammmamammam samt försök till att smacka. Upptäckte dessutom att hon blivit förkyld och snorig för första gången. Det verkar inte besvära speciellt mer än att näsan rinner lite så man får hålla efter med papper. Pigg, glad och full i upptåg är hon just nu. Det där med att krypa är inte så kul, hon har upptäckt det roliga i att rulla. Rätt som det är har hon rullat av lekfilten och ligger förtjust på hårda (plast)golvet medans de små nävarna dunkar på den annorlunda ytan.

I gåstolen kommer hon fram lite i taget. När något av djuren går förbi blir hon jätteglad och försöker nå/komma efter. Än så länge har de fyrbenta övertaget. Idag fick Fröken Pip byxorna luggade. Fluffiga, mjuka bepälsade bakben är oemotståndliga för en liten bebis. Fröken Pip är ju snällare än snällast och valde att lägga sig ur räckhåll efter den närgångna undersökningen. Min förhoppning är att lillan kattan lär sig att svansa fram och åter framför nyfiken bebis genererar ett stort intresse!

Vår busunge tränar på Pippi-fasonerna i tidig ålder...

För att återgå till viltspåret...

Fick titta lite i skogen men såg början efter Camillas beskrivning. Gurkan förstod fort vad som var på G. Nosen gick  igång ordentligt för att hitta lukten. Hon satt som på myror när jag selade på och knäppte fast linan. Gurkan gick ut starkt och fokuserat. Följde spåret bra och noggrant. Vid bloduppehåll (tror jag det var ett par tillfällen) ringade hon en del men hittade tillbaka och fortsatte. Det var underbar spårmark med mjuk mossa blandat med gles skog som var lätt att ta sig fram igenom/över. Efter ca hälften kom vi till kanten av en ravin. Där blev Gurkan förvirrad och drog plötsligt in i ett buskage för att rulla sig i nåt äckligt. Tror det var skit av något slag. Då fick hon sig en liten åthutning, fortsatte ringa för att slutligen reda ut spårets fortsättning. Ravinen var en bra störning!!

Ibland hamnade spårlinan lite galet så då fick jag snärja ut henne. Det stör förvisso tempot en aning men samtidigt tror jag att hon spårar bättre och ffa bekvämare utan att ha en lina som stör rörelserna.

Efter ett tag kom vi till en mjuk grus"väg". Ytterligare ett uppehåll skulle jag tro för hunden drog över vägen, in i en dunge för att sniffa runt där ganska länge. På tillbakavägen såg jag inga spår efter Camilla vilket det måste ha varit om hon gått där. Mao ringade Gurkan sig tillbaka till spåret för att slutligen efter ytterligare en liten ringning hitta klöven. Där blev det partaj och en mycket stolt och nöjd rotta! På vägen tillbaka till bilen passade hon på att kissa redigt. Såna bagateller hinner hon inte sköta före eller under spåret.  Är glad för att hon valde att kissa efter för under spåret är det inte tillåtet...

Väl framme vid bilen bytte jag klöv mot grisöra och det gick galant. Trevligt när byteshandeln är ömsesidig!

Camilla och Gisen skulle gå sitt spår senare och jag hoppas det gick lika bra som vårt!

Så här kan det se ut efter avklarat spår. Detta tillfället var det egenlagt personspår som gick finfint!

Väl hemma blev det lugna puckar och efter några timmar nattning av motsträvig bebis. Till slut kom Kosmoskatten och spred lite sömnglitter så dottern somnade gott!

I morgon blir det teater och det ser jag verkligen fram emot! En ny upplevelse!

Natti folket!