En tung dag som jag hoppas kommer gå till historien och aldrig mera upprepas i vissa avseenden.

Lillan är underbar och har börjat ordentligt med att träna på att prata. Maten är fortfarande lite osmaklig och hon föredrar tydligt gröt och fruktmos istället. Kämpar vidare med olika kombinationer, idag har jag gjort mer morotspuré och potatis-/palsternackspuré. De har tidigare varit lite småfavoriter så kanske går det ner med kycklingen sen tidigare? Köttfärssåsen var alldeles för smakrik så antingen får jag och älsklingen käka upp den eller så får vi testa längre fram om Lillan vill ha.

Nikita den 27 december 2002, lite över tre månader gammal.

Igår insåg jag att Fröken Pip har fyllt 7 år... Tiden har gått fort och jag tänker fortfarande på henne som den lilla skruttan hon var som kattunge. Kan det bero på att hon är i mångt och mycket som en kattunge fortfarande? Zigge brukar anlita henne som matkrävare. Han sitter vid matskålen och Fröken Pip följer efter oss under upprepande jamningar. Gulligt men något frustrerande tills man inser vad som står på.

  
Norma Desmond (Maria Lundqvist) & Joe Gillis (Christer Nerfont) i Sunset Boulevard.

Jag och älsklingen var på teatern igår för att titta på Sunset Boulevard. Den var kanonbra! Maria Lundqvist var *massa superlativer* som den bortglömda stumfilmsstjärnan Norma Desmond. Bästa solot tycker jag var "Sunset Boulevard" med Christer Nerfont. Hans röst var fantastisk där känslor förmedlades ypperligt. Ibland fick jag lite surrealistiska känningar, de spelade på scenen där nere. Bara några meter ifrån oss och det var live, inte något förinspelat. Jag har svårt att beskriva hur jag menar men känslan var mycket underlig för mig.

Hoppas att vi kan gå på teater fler gånger för det är en upplevelse med levande musik samt skådespelare där och då.

Karlstads Teater är en imponerande byggnad där fantasin lätt får spelrum.

Sen kan jag ju hoppas att tanterna som dränkt in sig i tung parfym och överdådigt mycket tyg i sina kläder stannar hemma. De skymde sikten med sina frisyrer och näsan fick nästan krupp ibland då "dofterna" (eg. stanken) blev övermäktig.

Lillan fick vara hos svärföräldrarna som var så jätteglada över att få ha henne några timmar. Det var först på slutet som hon blivit lite ledsen och börjat säga "mamamamama". Det dröjer inte länge innan hon säger "papapapa".

Imorgon är en ny dag att ta sig an med glädje och tillförsikt...

Natti folket!