Lördag och lugn början på densamma. Gulliga Camilla lade viltspår åt Gurkan som fick ligga i bortåt nio timmar innan vovven fick sätta noscellerna på det.

Innan dess hann vi med att ta en promenad, äta frukost, middag samt låta Lillan "gå" i sin gåstol. Nu har hon börjat prata igen. Det är mycket mam mam mammmammmamammam samt försök till att smacka. Upptäckte dessutom att hon blivit förkyld och snorig för första gången. Det verkar inte besvära speciellt mer än att näsan rinner lite så man får hålla efter med papper. Pigg, glad och full i upptåg är hon just nu. Det där med att krypa är inte så kul, hon har upptäckt det roliga i att rulla. Rätt som det är har hon rullat av lekfilten och ligger förtjust på hårda (plast)golvet medans de små nävarna dunkar på den annorlunda ytan.

I gåstolen kommer hon fram lite i taget. När något av djuren går förbi blir hon jätteglad och försöker nå/komma efter. Än så länge har de fyrbenta övertaget. Idag fick Fröken Pip byxorna luggade. Fluffiga, mjuka bepälsade bakben är oemotståndliga för en liten bebis. Fröken Pip är ju snällare än snällast och valde att lägga sig ur räckhåll efter den närgångna undersökningen. Min förhoppning är att lillan kattan lär sig att svansa fram och åter framför nyfiken bebis genererar ett stort intresse!

Vår busunge tränar på Pippi-fasonerna i tidig ålder...

För att återgå till viltspåret...

Fick titta lite i skogen men såg början efter Camillas beskrivning. Gurkan förstod fort vad som var på G. Nosen gick  igång ordentligt för att hitta lukten. Hon satt som på myror när jag selade på och knäppte fast linan. Gurkan gick ut starkt och fokuserat. Följde spåret bra och noggrant. Vid bloduppehåll (tror jag det var ett par tillfällen) ringade hon en del men hittade tillbaka och fortsatte. Det var underbar spårmark med mjuk mossa blandat med gles skog som var lätt att ta sig fram igenom/över. Efter ca hälften kom vi till kanten av en ravin. Där blev Gurkan förvirrad och drog plötsligt in i ett buskage för att rulla sig i nåt äckligt. Tror det var skit av något slag. Då fick hon sig en liten åthutning, fortsatte ringa för att slutligen reda ut spårets fortsättning. Ravinen var en bra störning!!

Ibland hamnade spårlinan lite galet så då fick jag snärja ut henne. Det stör förvisso tempot en aning men samtidigt tror jag att hon spårar bättre och ffa bekvämare utan att ha en lina som stör rörelserna.

Efter ett tag kom vi till en mjuk grus"väg". Ytterligare ett uppehåll skulle jag tro för hunden drog över vägen, in i en dunge för att sniffa runt där ganska länge. På tillbakavägen såg jag inga spår efter Camilla vilket det måste ha varit om hon gått där. Mao ringade Gurkan sig tillbaka till spåret för att slutligen efter ytterligare en liten ringning hitta klöven. Där blev det partaj och en mycket stolt och nöjd rotta! På vägen tillbaka till bilen passade hon på att kissa redigt. Såna bagateller hinner hon inte sköta före eller under spåret.  Är glad för att hon valde att kissa efter för under spåret är det inte tillåtet...

Väl framme vid bilen bytte jag klöv mot grisöra och det gick galant. Trevligt när byteshandeln är ömsesidig!

Camilla och Gisen skulle gå sitt spår senare och jag hoppas det gick lika bra som vårt!

Så här kan det se ut efter avklarat spår. Detta tillfället var det egenlagt personspår som gick finfint!

Väl hemma blev det lugna puckar och efter några timmar nattning av motsträvig bebis. Till slut kom Kosmoskatten och spred lite sömnglitter så dottern somnade gott!

I morgon blir det teater och det ser jag verkligen fram emot! En ny upplevelse!

Natti folket!