Dagen började lagom tidigt med en pigg tösabit vid 7-snåret. Det blev lite gröt och bus efteråt. Timmarna flöt på i sakta mak och framåt eftermiddagen blev jag lite rastlös. Slängde iväg ett sms till Helena för att se ifall Maya var intresserad av att leka något.

Det passade lagom med lite middag innan jag och Lillan trampade iväg. Trottoaren var så dåligt snöröjd/plogad att jag fick gå på vägen med barnvagnen. Det var för trångt annars och ena hjulparet fick harva runt i snömodd!   

Dessutom har ju all snö frusit, tinat lite, packats i tid och evighet så det är ren is på sina ställen. Höll på att drutta på arslet ett par gånger trots rejäla skodon!

Väl framme så skulle vi bara upp för backen också. Lillan stöttade med ljudeffekter (de dolde nästan mina pustanden...   ) och imiterade "brrrrrmmmbrrrrmmm" samtidigt som hon flinade glatt.

Maya har vuxit massor, sist jag såg henne gick hon med stöd. Idag gick hon runt själv och var jättestadig på benen! Lillan försökte resa sig mot Maya men det var lite läskigt så det blev lite förbryllade miner.

Småttingarna kröp runt medans vi vuxna pratade ditt och datt. Maya var lite reserverad mot mig i början men tinade upp fort för att till slut mer än gärna leka "tittut"-leken.

Innan dagsljuset försvann helt byltade vi på de två små och begav oss ut för lite snökänning. Lillan fick låna Mayas bebispulka som har lite högre rygg och stöd på sidorna. Tyvärr var det inte så roligt för min lilla tös just då, det hördes en del runt i kring när missnöjet kom och gick i vågor...

Helena lånade ut bebispulkan så Lillan satt riktigt stadigt!

Riktigt uppskattat blev det inte förrän jag drog pulkan tillbaka mot huset. Det var väl rätt lutning för Lillan hade några glada (obegripbara) ljud för sig.

Mörkret kom fort och efter ett tag knatade jag hem i kylan som kom krypandes. Det var väldigt gott med varm o´boy och smörgås när vi kom hem!

Imorgon väntar det arbete på kvällskanten. Det ska bli intressant att se vad som hänt sedan sist... Hela arbetsplatsen ska ju byggas om och fräschas upp. *Spännande*

Gurkan har för övrigt skaffat sig en förhoppningsvis framtida kompis. Vi har flera gånger mött en bekant som har leonbergerhanar. Den yngste, Cubus, är så himla söt. "Mössan" börjar komma fram och han är hoppig, studsig och alldeles underbart skällig än så länge. (som leonbergers inte ska vara *hehe*)

När Cubus blivit lite stadigare kanske det blir livat värre. Morgonpromenaderna blir betydligt roligare när man möter kompisar/bekanta som är ute med sina voffar. Alltid kul att växla några ord med likasinnade!

Natti folket!