En tung dag som jag hoppas kommer gå till historien och aldrig mera upprepas i vissa avseenden.

Lillan är underbar och har börjat ordentligt med att träna på att prata. Maten är fortfarande lite osmaklig och hon föredrar tydligt gröt och fruktmos istället. Kämpar vidare med olika kombinationer, idag har jag gjort mer morotspuré och potatis-/palsternackspuré. De har tidigare varit lite småfavoriter så kanske går det ner med kycklingen sen tidigare? Köttfärssåsen var alldeles för smakrik så antingen får jag och älsklingen käka upp den eller så får vi testa längre fram om Lillan vill ha.

Nikita den 27 december 2002, lite över tre månader gammal.

Igår insåg jag att Fröken Pip har fyllt 7 år... Tiden har gått fort och jag tänker fortfarande på henne som den lilla skruttan hon var som kattunge. Kan det bero på att hon är i mångt och mycket som en kattunge fortfarande? Zigge brukar anlita henne som matkrävare. Han sitter vid matskålen och Fröken Pip följer efter oss under upprepande jamningar. Gulligt men något frustrerande tills man inser vad som står på.

  
Norma Desmond (Maria Lundqvist) & Joe Gillis (Christer Nerfont) i Sunset Boulevard.

Jag och älsklingen var på teatern igår för att titta på Sunset Boulevard. Den var kanonbra! Maria Lundqvist var *massa superlativer* som den bortglömda stumfilmsstjärnan Norma Desmond. Bästa solot tycker jag var "Sunset Boulevard" med Christer Nerfont. Hans röst var fantastisk där känslor förmedlades ypperligt. Ibland fick jag lite surrealistiska känningar, de spelade på scenen där nere. Bara några meter ifrån oss och det var live, inte något förinspelat. Jag har svårt att beskriva hur jag menar men känslan var mycket underlig för mig.

Hoppas att vi kan gå på teater fler gånger för det är en upplevelse med levande musik samt skådespelare där och då.

Karlstads Teater är en imponerande byggnad där fantasin lätt får spelrum.

Sen kan jag ju hoppas att tanterna som dränkt in sig i tung parfym och överdådigt mycket tyg i sina kläder stannar hemma. De skymde sikten med sina frisyrer och näsan fick nästan krupp ibland då "dofterna" (eg. stanken) blev övermäktig.

Lillan fick vara hos svärföräldrarna som var så jätteglada över att få ha henne några timmar. Det var först på slutet som hon blivit lite ledsen och börjat säga "mamamamama". Det dröjer inte länge innan hon säger "papapapa".

Imorgon är en ny dag att ta sig an med glädje och tillförsikt...

Natti folket!

Lördag och lugn början på densamma. Gulliga Camilla lade viltspår åt Gurkan som fick ligga i bortåt nio timmar innan vovven fick sätta noscellerna på det.

Innan dess hann vi med att ta en promenad, äta frukost, middag samt låta Lillan "gå" i sin gåstol. Nu har hon börjat prata igen. Det är mycket mam mam mammmammmamammam samt försök till att smacka. Upptäckte dessutom att hon blivit förkyld och snorig för första gången. Det verkar inte besvära speciellt mer än att näsan rinner lite så man får hålla efter med papper. Pigg, glad och full i upptåg är hon just nu. Det där med att krypa är inte så kul, hon har upptäckt det roliga i att rulla. Rätt som det är har hon rullat av lekfilten och ligger förtjust på hårda (plast)golvet medans de små nävarna dunkar på den annorlunda ytan.

I gåstolen kommer hon fram lite i taget. När något av djuren går förbi blir hon jätteglad och försöker nå/komma efter. Än så länge har de fyrbenta övertaget. Idag fick Fröken Pip byxorna luggade. Fluffiga, mjuka bepälsade bakben är oemotståndliga för en liten bebis. Fröken Pip är ju snällare än snällast och valde att lägga sig ur räckhåll efter den närgångna undersökningen. Min förhoppning är att lillan kattan lär sig att svansa fram och åter framför nyfiken bebis genererar ett stort intresse!

Vår busunge tränar på Pippi-fasonerna i tidig ålder...

För att återgå till viltspåret...

Fick titta lite i skogen men såg början efter Camillas beskrivning. Gurkan förstod fort vad som var på G. Nosen gick  igång ordentligt för att hitta lukten. Hon satt som på myror när jag selade på och knäppte fast linan. Gurkan gick ut starkt och fokuserat. Följde spåret bra och noggrant. Vid bloduppehåll (tror jag det var ett par tillfällen) ringade hon en del men hittade tillbaka och fortsatte. Det var underbar spårmark med mjuk mossa blandat med gles skog som var lätt att ta sig fram igenom/över. Efter ca hälften kom vi till kanten av en ravin. Där blev Gurkan förvirrad och drog plötsligt in i ett buskage för att rulla sig i nåt äckligt. Tror det var skit av något slag. Då fick hon sig en liten åthutning, fortsatte ringa för att slutligen reda ut spårets fortsättning. Ravinen var en bra störning!!

Ibland hamnade spårlinan lite galet så då fick jag snärja ut henne. Det stör förvisso tempot en aning men samtidigt tror jag att hon spårar bättre och ffa bekvämare utan att ha en lina som stör rörelserna.

Efter ett tag kom vi till en mjuk grus"väg". Ytterligare ett uppehåll skulle jag tro för hunden drog över vägen, in i en dunge för att sniffa runt där ganska länge. På tillbakavägen såg jag inga spår efter Camilla vilket det måste ha varit om hon gått där. Mao ringade Gurkan sig tillbaka till spåret för att slutligen efter ytterligare en liten ringning hitta klöven. Där blev det partaj och en mycket stolt och nöjd rotta! På vägen tillbaka till bilen passade hon på att kissa redigt. Såna bagateller hinner hon inte sköta före eller under spåret.  Är glad för att hon valde att kissa efter för under spåret är det inte tillåtet...

Väl framme vid bilen bytte jag klöv mot grisöra och det gick galant. Trevligt när byteshandeln är ömsesidig!

Camilla och Gisen skulle gå sitt spår senare och jag hoppas det gick lika bra som vårt!

Så här kan det se ut efter avklarat spår. Detta tillfället var det egenlagt personspår som gick finfint!

Väl hemma blev det lugna puckar och efter några timmar nattning av motsträvig bebis. Till slut kom Kosmoskatten och spred lite sömnglitter så dottern somnade gott!

I morgon blir det teater och det ser jag verkligen fram emot! En ny upplevelse!

Natti folket!

Babycafé idag där vi blev intervjuade av tidningen angående att sjukhuset skickar hem nyblivna mammor väldigt fort efter (okomplicerad) förlossning. Var mest avd 11 (eftervårdsavdelning) så gruppen som sådan var väl inte representativ. Två stycken hade iaf gått hem tidigt efter sin förlossning och det finns positivt och negativt med båda sätten. Antar att politikerna vill kolla upp ifall de kan skära mer och spara fler kronor på vården. Då var det extra bra att en riksdagsledamot satt med och lyssnade. Vi resonerade oss fram till att det kan fungera för vissa med tidig hemgång men att man sparar inte pengar då eftervård i hemmet måste finnas tillgänglig på ett mer omfattande vis.

Det kröp omkring en lurig fotograf på golvet så jag hoppas att de väljer de smickrande bilder. Ffa bilder som inte visar fysikalisk överflödighet och raggmunkssmeten som stänkt på tröjan. Naturligtvis såg jag inte fläckarna förrän jag väl kommit hem igen. *typiskt!*

Det blir till att lusläsa tidningen ett tag framöver.

På kvällen var det matdags med jobbet. Chefen bjöd ut oss på mat i stan där det trakterades mycket god mat. Åt tills vi nästan sprack och sen åt vi lite till. Merparten valde 16 rätter och ja... mätta blev vi!!

Underbara "alla-på-jobbet" gav mig smycken i försenad trettionårspresent. Jättefint halsband med matchande ring! Känner mig jättefin i båda. Tack allihopa! *stora kramar*

Trodde jag skulle bli lite bortglömd när jag blev mammaledig men det känns tvärtom.

Var "sketakul" att prata och skratta i goda vänners lag. Då mår man riktigt finfint efteråt.

Blir ett kortare inlägg idag. Magen är proppfull och jag är trött efter dagens alla upplevelser och trevliga stunder.

Natti folket!

Kallt som attan på morgonen. Lockade inte att gå ut med Gurkan men det hjälpte inte. På med paltorna och knata ut. Det var inte så blåsigt som de varit de senaste dagarna så vädret var riktigt friskt och skönt till min stora förvåning. Efter en stund mötte vi Cia och Dixi på deras morgonpromenix. Dixi löper så de har lite extra jobb då även Spion huserar i samma hem. Självklart rottisar båda två! Vi slog följe allihop och pratade lite ditt och datt. Hundarna uppförde sig riktigt bra.

Lillan hade under tiden pratat och munpruttat på älsklingen. Vår dotter har massor av nya påhitt och nya kommer varje dag!

Att dra i skägg, bröstvårtor (aj förresten!!), hundens läppar och vårt hår är stora favoriter. Då ler det lilla grynet samtidigt som "offret" biter ihop och försöker lirka ut hennes starka små fingrar.

Satt och surrade med väninnor via nätet när älsklingen plötsligt kommer hem en hel timma tidigare än normalt. Han har haft ont i vänster öga sedan i fredags förra veckan och nu hade han blivit tillsagd att kolla upp vad som är fel.

Fick tid hos en ögonläkare på sjukhuset så jag passade på att rasta Gurkan då ögat besvärade en hel del. Något skavde och levde f-n i min älsklings ena tittverktyg så han vilade ögat så mycket det gick.

Väl inne på sjukan så fick vi genomgå det vanliga fenomenet "köa". Olika system på varje ställe. Efter en del väntan (som vi spenderade med sedvanlig galghumor) fick han äntligen komma in till "Långe Jan". Doktorn var myyycket lång så namnet passar.

Älsklingens stackars öga hade en metallflis/rostig i ögat som Långe Jan fick ut med diverse skrapande. Efteråt blev det salva och ögonlapp på.

Så nu är älsklingen lite enögd för tillfället och vi hoppas på att det inte kommer göra allt för ont under läkningen. Långe Jan informerade om att smärtan kan vara riktigt elak i sådana här fall där ögat blivit pillat på.

Lillan var nöjd i princip hela tiden, hon somnade i sin vagn där i korridoren och många tittade när de gick förbi. Får säga att det är extremt många som går fram och tillbaka i en sjukhuskorridor på så kort tid. Det verkade inte vara för att transportera något för de gick lika tomhänta som de var när de kom tillbaka någon minut senare? Jaja, det kanske var information i hjärnan de bar på. Den väger inte i musklerna men tar ju plats i hjärnan... Nog så ansträngande förmodar jag.

Apropå personal på sjukhus: varför ska de ha så fruktansvärt fula och osmickrande kläder? Byxor som inte sitter snyggt på någon individ oavsett kroppsform/ -storlek! Sen är det ju frågan om bussarongerna, (tror jag det heter) ingen kvinna med lite hylla kan känna sig bekväm i en sådan. Den som kom på den kollektionen borde få bakläxa!

När vi väl kom hem så fick Lillan prova nya roliga gåstolen. Just nu är det alla leksakerna som får henne att bli helt salig. Det där med att gå kommer om ett tag... Zigge blev väldigt nyfiken så han passade på att sniffa lite skeptiskt nedanför ur räckhåll för nyfikna bebishänder.

Zigge- *Sniff sniff*

Lillan bankar, drar och flipprar på allt samtidigt.

Gurkan har börjat sno fler nappar. Preparerade den med sambal oelek och det gav effekt. En liten stund. Sedan bar hon iväg nappen för antagligen försvann väl kryddan. Senap funkade inte alls. Där kände hon lukten på en gång och ratade nappen helt. Vi försöker vidare. Lillans förråd kommer krympa snabbt annars.

Nu på kvällskvisten så har jag sytt en ny mössa till Lillan samt tossor som matchar. Tyvärr så blev allt väldigt stort så frågan är om hon kan använda dem alls!

Sydde i större storlek eftersom tösabiten faktiskt växer utan att jag märker det. Alla plaggen är vändbara men tossorna gör sig bäst med leopardfleecen utåt. Det var knivigare att sy sådana än jag trodde.

Kanske gör om en annan dag. Ifall jag får lust!

Natti folket!

Idag gick vi viltspåret som vi lade igår på eftermiddagen. Det gick åt helvete! Förvisso startade Gurkan bra och fick upp bra fart osv. Sen blev det tokigt så jag fick visa vart det gick. Hon fortsatte bra, det gick tokigt igen. Så där höll det på. Nånstans där i mellan passade hundkr-ket på att käka bär också! *morr*

Jaja, i slutändan hittade hon klöven och fick falukorv som extra belöning. Trist bara att det blir sån pannkaka när man anstränger sig. Hade sett fram emot ett fint spårupptag och bra fart rakt igenom. Nu bidde det inte så...

Antar att hård vind, regn och överoptimistisk matte med aningens geografisk dyslexi försvårar.

Det blir till att göra om, göra bättre. Nu går det bara att komma framåt. Duktig Gurka som ger mig en näsbränna när det bär iväg för fort.

Dagen har annars förflutit som de flesta söndagar. Ett evigt tvättande. Tvättiderna lämnar mycket att önska liksom utrustningen så det är mycket tidskrävande ffa att få rena paltor till oss. Badrummet är för litet för att husera tvättmaskin så vi får bruka de som finns i källaren. En positiv effekt är ju att vi slipper betala för elen som maskinen skulle dra i badrummet om vi nu hade en vill säga.

På kvällen visade Gurkan upp imponerande talanger på nyfikenhet. Det skulle snuvas Lillans strumpor, plastflärpar och allt annat som råkade komma ner i golvnivå.

Som ni ser på bilden fick vovven även span på en av Lillans mer personliga tillhörigheter. Tur att vi har fler för den på bilden åkte i soporna efter att kortet togs!

Titta! Nu saknas bara en söt mössa också...

Såg på en bra film också. "Crossing over", en skrämmande insyn i Amerikas mörkare hörn för illegala invandrare och andra papperslösa personer. Se den om du kan! Jag är återigen väldigt tacksam för att vi är födda och bor i Sverige hela familjen. Fruktansvärt att separera/splittra familjer när anklagelserna är så lösa som vissa i filmen.

Igår gjorde jag ett försök att läsa ut boken jag fick på BB. Det var i väntan på att Lillan skulle födas som Diana Gabaldons tegelsten "Snö och aska" påbörjades. Nu har jag nog bara max hundra sidor kvar. Den är spännande  men kvällen kommer fort...

Slänger in en bild på Lillans mer handfasta frukostar när det gäller gröt. Torkar man inte bort gröten från fingrarna omgående så sprids den illavarslande kvickt. Naturligtvis blev det bad efter denna frukosten.

Gröt är ju smaskens!  

Natti folket!

Ska detta vara nödvändigt mamsen? Jag är ju inomhus nu!

Har köpt mönster på lokala sybutiken och har lyckats sy en mössa till Lillan. Den är ofodrad men sydd i fleece då hon sitter i barnvagn än så länge. Ska sy fler tänkte jag och då blir det nog en fodrad också. Höja svårigheterna i takt med att jag blir bättre...

Får nog anpassa mönstret mer. Mössan blev lite för hög trots att jag kortade ner den.

Laskade kanterna med moulinégarn och tog snedslå till knytband. Hittade en enkel snygg söm på svärmors gröna husqvarna att sy ihop och dekorera banden med samtidigt.

Idag har vi köpt en gåstol till henne också. Fortfarande är hon aningens kort men någon minut fick hon sitta i den iaf och det var jättekul! Fossingarna når ner till golvet men inte hela foten går i. Lekbordet går att ta bort ifall det blir för mycket liv i luckan. Tack och lov saknas det blinkande ljus och tjutande sirener dvs leksakerna är inte batteridrivna. *Underbart*

Gurkan inspekterade åkdonet noggrant. Allt som är nytt är intressant och får genomgå nostester!

Gurkan genomgår just nu pälsfällning á la MEGA! För att vara så korthårig och tunnpälsad lossnar det väldigt mycket. Det räcker med att klappa henne för att det ska sprida sig små svarta hårstrån på golvet. Snabeldraken används flitigt. Idag fick jag loss minst 3 kardor med gammal mögpäls. Det blir skönt när vinterpälsen anlänt på riktigt. Hoppas det blir snart!

Nu till helgen ska det läggas viltspår. Nu höjer vi svårigheterna en del då liggtiden är minst tolv timmar, två bloduppehåll samt fyra vinklar. Lyckas vi dessutom få in längden på sexhundra meter vore det ju ypperligt. Herr Stegräknare får hjälpa oss.

I morse var det rimfrost ute i gräset. Burrr, vart tog det sköna höstvädret vägen? Nu blir det till att hitta åkpåse till Lillan då hon snart vuxit ur liggdelen på barnvagnen. Det dumma är att selen sitter lite för högt upp och alltså beräknad på bebisar som är lite längre vid sex månaders ålder. Får nog fixa någon sorts dyna eller kudde att sitta på. Vi har overaller men ifall det blåser så nedrans kyligt som det gjorde de senaste dagarna blir det nog för kallt. Lager på lager ska det ju vara...

Jag har gjort kycklingpuré för dottern att äta också. Det går lite trögt med just kött så nu testar jag hemlagat. Hon är inte så förtjust i industrimaten just nu utan vill mest bara äta deras grötsorter. Det är ju okej men hon kan ju inte bara äta gröt varenda gång så nu blir det försök med "riktiga" middagar också.

Hon får även äta lite frukt. Banan, rivet äpple och kiwi är än så länge avklarade. Kiwikärnorna hamnade i blöjan märkte jag. 

Nu på kvällen gick jag ut och tränade med Gurkan. Fritt följ, apportering, inkallning, ställande och lite förflyttningar.

Naturligtvis tränar vi på kontakten hela tiden. Det fanns gott om störningar, billarm som satte i gång, fotbollsspelande ungdomar, vespor och minibikes, en och annan hund samt bilar i rörelse. Mtp allt det så gick det riktigt bra ändå. Vi är knappast något superekipage men så länge båda har kul och hon får använda valnöten anser jag det vara bra resultat.

Näe, nu är det natten gott folk!

Lillan vaknar tidigt nu för tiden för att sedan ligga och pipa/tjuta i mina öron... bustösen!

Natti folket!

Så här ser ekipaget ut... minus förare!

Idag har jag varit ute och gått med stegräknare. Det blev ganska många steg men en bit till de rekommenderade 10000 per dag är det kvar.

Gick runt i huskvarteren i de lite äldre delarna och drömde husdrömmar. Vore så skönt med eget hus och någon gång i framtiden ska det bli det också. Det har vi bestämt. Sen vart huset kommer ligga är osagt ännu. Idag gick jag förbi två riktigt pampiga byggnader. Ett hus som såg tomt ut och i behov av kärlek. Det bredvid hade fått ny kärlek där trädgård och tomten överlag var väldigt fint designad. Det var enebuskar, cypresser och terrasserade partier. Fina blomsterarrangemang vid entréer och väldigt pampigt överlag.

I det "bortglömda" husets trädgård skuttade två rådjur iväg. Tur att Gurkan inte fick span på dem. Hon har jagat rådjur förr men aldrig kommit ikapp. *tur det*

Vädret var svalt, blåsigt men ändå riktigt skönt! Lite torra löv som prasslade under tassar och barnvagnens däck.

På hemvägen tog hunden sig en snabb vila och passade sen på att visa vad hon ville. Leksaken jag tagit med skulle bäras. Så den norpade hon från varukorgen under barnvagnen och gjorde sig beredd att bära hem sin kära "fångst".

En cyklande kvinna var ute på farligheter när hon tittade på det "lilla" ekipaget. Jag, lysande barnvagn och stolt rotta med leksak i munnen. Ett tag trodde jag kvinnan skulle drutta i backen.

Väl hemma bytte jag leksaken mot Peppe Pingvin och Gurkan var inte helt nöjd med bytet men fann sig i situationen ändå.

Sen dröjde det ungefär en timma och älsklingen kom hem.

Dröjde inte länge förrän vi packat in oss och vovven i bilen. Styrde kosan mot Segmon där vi skulle ta anlagsprov i viltspår med hunden.

Det behövs ett godkänt sådant för att få tävla i viltspår.

Camilla visade vägen och ja... det var slingrigt och trångt vid möten på vägen men ack!! Det var det värt. Vilken plats. Var nästan som "hemma" i Västergötland. Uppodlat och träden hade sin givna plats men inte överallt.

Gurkan var riktigt taggad på att spåra. Så det gick rätt kvick undan. Sjutton minuter tog det att gå sexhundra meter med fyra vinklar och ett bloduppehåll på femton meter.

Hon hade vänligheten att vänta in mig ibland. Fyra ben är en fördel i kuperad terräng (och en bra kondition vilket jag inte har... just nu... ) för hon kom över både stock, sten och hålor betydligt enklare.

Efter att hon hittat klöven var det fest. Hon festade själv också för naturligtvis pep hundbusan iväg i ett buskage med sitt "byte". Jag bytte klöven mot ett grisöra och det verkade vara helt ok för örat försvann i ett snabbt krasch, krunch och knäckande gap.

Idag fyller Lillan hela 6 månader. Nu förstår jag vad alla menar med att tiden går fort. Även om jag inte har fotografiskt minne kan jag minnas ganska mycket från förlossningen och det känns INTE som så länge sedan som det faktiskt är. Framstegen kommer mer och mer. Hon upptäcker möjligheten till ljud. Det blir mycket pipande just nu. Hon kan även förflytta sig men det är mest baklänges. Försök med benen pågår men det blir mer uppåt studsande och inte förflyttning framåt.

Att "klappa" djuren är fascinerande. Idag fick Fröken Pip utstå hantering av Lillan. Eftersom Pip älskar gos gjorde det inte så mycket att Lillan luggades rejält i kragen. När örat däremot fastnade i andra handen fick vi sluta. När svansen börjar vifta lite irriterat ska man ta det på allvar.

Gurkan har också fått sig några "klappar" på huvudet. Nemas problemas.

Natti folket!

Idag har jag lagt ett viltspår till Gurkan. Helst skulle det ju vara sexhundra meter långt och med fyra vinklar samt ett bloduppehåll. Jag fick med allt utom sträckan. Tyckte att det var långt när jag lagt spåret men hunden klarade det på tio minuter så jag ska skaffa mig en stegräknare!

I början ville jag lägga mig i vart hon skulle gå men insåg att mossan ser ju för sjåen likadan ut överallt så då fick Gurkan bestämma och jag hängde bara på. Mycket riktigt så hittade hon ju spåret (har ju satt ut snitslar) även om hon fick ringa in vissa sträckor. Jag hade tagit med redigt stora bitar falukorv att muta till mig klöven med. Det bytet gick ganska bra. Självklart fick hon bära klöven en bit för hon blir så stolt och rätt spårat ska ju premieras!

Det var småtufft på sina partier för med min vana trogen hittade jag ju sumpigare områden samt höga buskar som luktade väldigt kraftigt vid beröring. Nu minns jag inte namnet på den växten men de brukar finnas där blåbärsris växer.

Mitt upp i allt började mitt ena skosnöre lösas upp så jag höll en stilla bön om att inte tappa den ena av mina svindyra Graningekängor där i skogen... Det hade varit en syn, hoppandes och klättrandes efter hunden iförd en känga och enbart rosarandig grisstrumpa på den andra foten. Allt medans jag har fullt sjå att hålla reda på linan, snitslarna och vegetationen. *Aldrig tråkigt under ett spår*.

På väg från bilen och hem såg jag tre äckliga, vidriga fästingar på Gurkans huvud. De hemska odjuren har lyst med sin frånvaro men i skogen där vi gick bodde det många verkar det som.

På kvällen preparerade jag det rosa benet som visats i tidigare blogginlägg. Nu jäklar ska väl ändå hundrackarn äta upp det! Så jag tryckte ner en skiva bayonneskinka i knutarna så långt det gick. Skinka är ännu en favvo hos hunden. Ja, nog gick hon in med liv och lust för att separera benet från skinkan. Tills hon gav upp för att sedan hamna på rygg sovandes PÅ det som en huvudkudde. Får väl skänka benskrället till andra (mindre kinkiga) hundar...

För den som vill ha ett gott skratt:

Ara Abrahamian (stavning?) som simmar fjärilssim! Strongt gjort. Jag har aldrig lärt mig den simstilen. Fjärilar flyger, de simmar inte!

Natti folket!