Idag var det verkligen babyboom på babycafét! En grov uppskattning är att det var minst 20 föräldrar med varsitt barn där. Det var så många att det blev naturliga grupperingar lite här och var. De med allra minsta pyttingarna var tydligen samlade närmare bvc-mottagningen medans vi med lite större bebisar var i "vanliga" caféavdelningen.

Som mest tror jag det satt sex eller sju bebisar i samma skumgummipöl. Det var mycket tittande och lite action som tur var!

Lillan åt pastasnäckor med skinka, clementin till efterrätt och även smakprov på min smörgås! Allt med det underbara drycken vatten för att släcka törsten.   

Alvin och Lillan spelade ikapp på läpparna. Det låter nästan som "blarra-blarra brum-brum" 

Häromdagen såg det ut så här vid köksbordet. Första njallabrödet avnjöts!

Idag och igår har kylan kommit. Nu har slasket dessutom frusit så det är isknaggel under snötäcket. Det gäller att få försiktigt och ha ordentliga skor på sig. *Tack kära Graninge*.

Lillan sitter säkert i vagnen nedbäddad i fleeceoverall, varm mössa och åkpåse på det. Bara lite av ansiktet kikar fram.

Imorgon är det dags för sista nöffsprutan. Hoppas på få biverkningar denna gången också.

Nu till helgen kommer min mams upp och hälsar på. Det ska bli görsköj för hon har inte sett Lillan irl sen dopet i somras...

Älsklingen har dessutom magiska sovkrafter. Lillan somnar inom loppet av några få minuter när han har henne mot sin axel.   

Mycket gulligt och praktiskt kvällstid ifall Lillan har svårt att slappna av och somna.

Hon var så trött efter cafét så sömnen infann sig redan vid 17-tiden. Kvällsvällingen fick hon istället vid 21-tiden då hon vaknade till självmant. Nu var hungern stor för hon åt upp all välling!

Natti folket! Imorgon kanske jag lyckas ta lite juliga kort? Håll tummetottarna...

Har länge irriterat mig på skötväskan. Den är förvisso bra och sväljer mycket prylar och bebisattiraljer. Däremot är den för sladdrig i tyget och blir fort bullig om man har lite ombyten osv i den. Att hänga den på handtaget till barnvagnen är inte alltid det med smarta. Undertill går det knappt att få ut väskskrället när den är fullmatad. När Lillan var nyfödd behövdes inte ombyten men i takt med att hon äter vanlig mat har jag insett hur praktiskt det är. Speciellt när hon kaskadspyr som det blev på babycafét här om dagen.

Vad göra? Har surfat runt och tittat efter andra väskor men oftast är de svindyra (och inte alltid värda pengarna??) vilket irriterar mig.

Så en tripp till tygvaruhuset och 200 spänn fattigare blev resultatet två väskor som nog aldrig blir klara och en väska enligt bild. Inte perfekt men jag får väl göra fler försök om jag orkar. Jag räknar att en väska från början till slut tar mellan fem och sex timmar att sy. Väskan blir alltså sydd när Lillan somnat och ibland blir det tokigt om jag varit uppe i närmare 20 timmar eller så...   

Jag antar att det var orsaken till de misslyckade väskorna. Jag tyckte det flöt på bra men det var inte hela sanningen.

Min väska har mindre fack på insidan, de är tänkta till våtservetter, mobilen, nycklar, matburk(ar) och sked samt journalen på BVC. Det stora mittenfacket/huvudfacket får ta resten. Det vill säga blöjor, ombyten, plånbok och allt annat som är ett "måste".

Kanske därför jag syr en ny. För att få bättre balans på innehållet och sen är det onekligen praktiskt med en hälla/ficka för termos eller flaska.

En dragkedja är kronan på verket och det är andra gången i mitt liv jag syr i en sådan. Mtp det så får jag väl vara nöjd.   

Kanske fixar en blöjförvaring som är separat? Vore snitsigt... en massa idéer som kommer märker jag.

Här kommer "underverket". Sytt axelremmen själv, första gången det också!

Utsidan

Insidan (fodrat med rosa rosor med silverkrumelurer).

Ses folket!

Hej hopp där ute!
Dagarna har inte räckt till för att blogga på men här kommer iaf ett kort inlägg.   

Lillan har åkt på en förkylning igen. Näsan rinner och att torka den är inget kul alls! Hon blir jättearg och vrider på sig för att undkomma. Inte mycket att göra än att torka fort (och försiktigt!) för att det vet ju alla med rinnig näsa... huden blir ju irriterad om det inte tas bort.

Att vara förkyld är inget som stoppar vårt underbara yrväder. Nu är det full rulle varje vaken stund och pratar gör hon. I massor! Sen vad allt betyder är inte så enkelt att veta.

Jag hade tänkt fota henne i julkläder men insåg att det var ingen bra dag. Dessutom lyckades jag smutsa ner den fina vita bodyn med köttfärssås (  ) så det får nog bli andra kläder och annan dag.

Hon somnade mot min axel och vaknade svettig vilket skapade denna underbara frisyr:

På kvällen borstade vi tänderna, dvs 1.5 tand och tandkrämen var så god att hon fick fnatt! När jag skulle ta tandborsten ifrån henne efteråt fick hon utbrott och skrek. Så nu får hon leka lite med tandborsten när vi borstat klart. Det är något speciellt med borsthuvudet. Är det kärlek, månne?

Kan ju hoppas att tandborstning alltid kommer vara kul.

Natti folket!

Idag var Lillan och jag iväg till vårdcentralen för att få vaccination mot oinksjukan. Jag hade nog läst fel på hemsidan eller något för det var massor av folk där när jag kom dit. Klockan 13 skulle vaccinationerna börja och jag gick runt 12.30 hemifrån. Fick två anti-baconlappar och hittade efter lite letande ett slät yta samt en stol att sitta på. Många vuxna var det där och jag såg nog bara 2-3 småttingar ( 6 månader och uppåt). Lillan var glad, satt i vagnen och lekte med leksakerna jag hade tagit med.

Uppskattar vår väntetid till runt timman och det roliga började när det var vår tur. Vaccinationerna skulle göras en trappa ner, hiss finns men den var minimal. Barnvagnen fick plats på bredden men styret fick jag fälla framåt/över vagnen. Idiotier att göra hissarna så små!! Ännu mer idioti att förlägga vaccinationerna på ett nedre plan utan ingång (mig veterligt) från utsidan.

Det gjorde ont att bli vaccinerad för oss båda. Jag hoppas innerligt att det inte blir för jobbiga biverkningar. Min arm har gjort lite ont av och till medans Lillan (hittills) är utan biverkningar.

Comhem-hålen läker fint men nu är det mycket färggrant. Hela naveln är öm och missfärgad plus att jag har lite blåmärken vid högra "sidohålen".

Nattetid får jag försöka lägga täcke emellan mig och Lillan för hon har en tendens att sparka mig på magen i sömnen. Nu är hon ju precis i rätt längd för att nå också!

Vi hann med ett besök på babycaféet efter vårdcentralen. Först trodde jag att cafét var stängt för det såg mörkt ut och inte en enda barnvagn stod utanför! Det visade sig vara öppet men istället för de normala 10-12 eller fler föräldrar+barn var det bara fyra med mig och Lillan. Vi diskuterade orsaken och det var gissningar på både väder (regnar ju fan varenda dag!! ) och influensarädsla.

Lillan var framåt med krypövningar och delade hyfsat snällt med sig bland leksakerna. Alvin var mycket nyfiken så där satt de ansikte mot ansikte ett tag och spanade på varandra. Gulligt! Det skiljer bara två dagar mellan barnen...

Älsklingen var ute i skogen med Gurkan. Full fräs i ljung och vattendrag. Den hunden är helt sanslöst snabb när hon så vill!

Natti folket! 

Idag fyller Felicias kompis Maya ett år och vi var bjudna på kalas. Mamma Helena hade fixat jättefin rosa tårta med jungfrubröst och silverkulor. God och saftig var den också! Födelsedagsbarnet och Lillan delade på ett par maraccas där de försökte få in samma takt. Det var svårare än väntat men kul nog. Lillan norpade nämligen Mayas instrument också. Det gjorde Maya lite purken så hon rumpade (sittkryper) iväg med putt min. Säga vad man vill om Mayabus men gulligare surmin på ett barn får man leta efter!

Ordningen återställdes senare för då fick Maya tillbaka sakerna.

Jag hoppas att Mayas första (andra ) födelsedag var lyckad! Lillan och jag hade det väldigt trevligt i alla fall och det var skönt att få komma ut på lite firande. Jag är fortfarande lite ur gängorna efter operationen så det blir ganska lugna dagar än så länge och då passar det finfint med kalas som höjdpunkt.

Lillan med sin Lilla My-tofs!

Tack Victor, för att du körde hem skötväskan åt mig! Jag funderar allvarligt på att byta ut skötväskan till något färgglatt. Svart "försvinner" ju så jag glömmer lätt väskskrället så fort jag hakar av den från vagnen!

Kanske en cerise eller kornblå brioväska? Eller en Skip Hop-nånting? Det återstår att se...

Nu har vi skaffat tandborstar åt Lillan. Det blev dyra borstar för 70 spänn på Barnens hus men första tandborstarna är väl speciella?

Hon tyckte inte om borsten så jag duttade/skrapade lite tandkräm på och då var det mycket mer intressant. Hon slickade sig om munnen och körde in tandborsten igen för att testa. De är försedda med gummering så hon kan tugga/bita ifall det kliar i gommarna eller tänderna.

Efter några provgnagningar var det mer spännande med "kan-själv". Som tur är följde det med en ring som man sätter på skaftet. Då undviker man att tandborsten kommer för långt in i munnen. Får se hur länge grunkan får sitta kvar för den var aningens i vägen...

Jaha, och den här ska???

Hmmm, det smakar lite hmmm... tandkräm säger du?

... Tadaa! Kan själv!

Mina ComHemhål läker sakta men säkert och jag har bytt förband på dem allihop nu då det kliat som bövelen själv under. Ingen feber och annat otäckt så *peppar peppar* verkar det läka snällt.

Lillan har kommit på en ny lek. "Köra över andras kroppsdelar med gåstol". Det är framförallt tår, tassar och svansar som ligger illa till. Hon utforskar världen betydligt mer målinriktat än tidigare så det är alltid med ett öga på bebis när hon är i farten. I början kom hon knappt framåt men nu svischar det bara till så är hon i köket eller i hallen. Nu får vi ställa något för dörröppningarna när det ska begränsa utrymmet lite. Hon är nöjd ändå. Att klappa i händerna mot henne är väldigt populärt, då sätter hon fart mot en och ska klappa/ta hand mot hand. Alltid skrattande!

Dagens trofé!

Natti folket!

Nu har jag varit hemma i lite över ett dygn. Själva operationsdagen var en pärs så sitt sätt. Mådde tjyvens av narkosen, spydde som en gris efteråt. Grönt och vackert var det. Skogsgrönt!

De var trevliga på sjukhuset och tog väl hand om mig allihop. Något som irriterade mig var att jag påpekade minst en gång för ALLA inkl läkaren att jag ammar. Jag kunde börja läcka eftersom Lillan åt vanlig mat på morgonen och sen hanns det inte med. Ändå skrevs det inte upp i min journal ALLS? Efteråt på uppvaket frågade jag om när jag kunde börja amma igen då de proppat i mig "vad för medicin". Efter lite surrande kom de fram till kl 12 (dvs tisdag).

Nu har jag ett uppgraderat ComHemhål i magen. Fyra stycken som ärligt talat inte är speciellt sköna. Det stränar, drar och värker men som tur är har jag fått smärtstillande som jag kan ta.

Det besvärligaste är att inte kunna ta hand om Lillan. Jag kan och får inte lyfta än på flera dagar så just nu försöker jag mest att läka så fort det går med "fyra hål i väggen".

Gurkan har varit ganska låg och förstått att något har ju hänt mig. Ändå är hon underbart försiktig och gó. Ska sitta nära när jag ligger i soffan för att bli klappad på huvudet eller bringan. Underbara Gurkan!

Fröken Pip hade inte de tentaklerna ute när hon gjorde sitt vanliga fyrfota hopp rakt på min mage från soffryggen. Jävlar anåda vad ont det gjorde. Nu har hon nog förstått att magen är förbjudet område, mitt skrik fick henne att studsa iväg fort!

Älsklingen servar mig med mat, dryck och allt annat som kan behövas. Han är guld värd min man!

Känner på mig att jag kommer nog läsa ut några böcker de här dagarna. Det och att sova lite hur som helst för trött är jag också. Framförallt är jag hungrig mest hela tiden. Löjligt, så länge fastade jag inte men att fixa mjölk åt Lillan kräver väl sitt tillskott, antar jag.

Natti folket!

För åtta månader sen åkte jag in till sjukhuset med havandeskapsförgiftning. Vi trodde att jag skulle få lite medicin och sen få åka hem. Tji fick vi allihop. Fick bo kvar på sjukhuset tills Lillan var född. Det var jobbiga veckor men resultatet var ju så värt väntan.

Nu har Lillan blivit en väldigt morgonpigg (som ni redan vet!) liten madam som vaknar klockan fem på morgonen pigg som en lärka. När hon fått lite gröt brukar det gå att sova några timmar till. Tills hon vaknar igen då, lika glad igen! Verkligen en liten solstråle vi har blivit välsignade med.

Idag var jag ute med Gurkan och tränade lite lydnad. I vårt fall brukar lydnaden sällan följa strikta mönster, det är bara kul och mest kontaktövningar. Hellre en glad hund som vill jobba med mig än skalla mig galen på centimetrar och millimetrar. Spår är ju vår grej.

Sen fick hon lite oplanerad social kontakt, några pojkar sparkade boll och dividerade om vilken ras Gurkan var. Bland annat nämndes schäfer (haha... en långnäsa??!) och en av killarna frågade under tiden som han närmade sig oss. Jag svarade "rottweiler" och att det inte var ok att hälsa idag pga att vi tränade. Killen stannade inte i tid och Gurkan hälsade på honom men sen kom hon tillbaka på min inkallning!

När jag kom in med hunden hade Lillan varit igång mest hela tiden. Pratat (dadaa osv), försökt sjunga, suttit vid pappas dator och dessutom tränat i tufftufftåg. Under tiden som hon satt i gåstolen hade hon tagit med sig babysittern "på släp". Såg väldigt lustigt ut. Nu börjar hon få upp farten i gåstolen så man får vara med. Rätt som det är har hon susat iväg mot hallen och köket. Jättelycklig varje gång.

Jag hoppas också att vi får bli vaccinerade mot oinksjukan snart. Förut har jag sagt att jag inte ville ta vaccinet men har nu ändrat mig. Även om vi skulle få biverkningar så sägs de ju vara mindre än om man insjuknar av "den riktiga oinksjukan". För oavsett så måste ju någon ut med hunden, ta hand om katterna, hemmet, Lillan osv. Har vi då vaccinerat oss ökar ju chansen för att klara sig undan det värsta. Så intalar jag mig iaf. Det är olustigt med hela pandemin men inget man kan undvika med en bebis i familjen. Sen har vi ju släkt och vänner som är lite känsligare så för deras skull känns det också viktigt att vaccinera sig. Tur i oturen är väl ändå att Lillan inte börjat i förskolan än. Babycafé är vi på en gång i veckan om inget förhinder dyker upp men dit tar man inte sina bebisar om de visar tecken på eller är sjuka.

På kvällskvisten somnade jag till på soffan för att sen titta ut och se att marken är täckt av snö, mer kommer och tja... nu är vintern allt här. Vi får se vilken sorts träning det blir för Gurkan i morgon. Det är ju inte så lyckat att lägga spår i snö så det kanske blir något annat? Upplet med korv som belöning har ju visat sig vara kul tidigare.

Nu på måndag blir det återigen en sväng till sjukhuset. Ett rutiningrepp har jag blivit informerad om men jag beräknas ändå vara sjukskriven i en vecka efteråt. Jag hoppas att allt går enligt planerna för då kommer jag hem samma dag. Oavsett så åtgärdas ett problem som jag valt att ignorera i ett par års tid.

Natti folket!