Lillan smakar morotspuré för första gången. :-D

Igår testade jag att ge Lillan palsternackspuré och sen även potatispuré. Fick konstaterat att palsternacka var ingen höjdare! Lillan rös från topp till tå och tyckte "näe, fy attan!" Det blev lite bättre när jag blandade med potatis och sen fick det räcka. Är ju bra att sluta på topp och Lillan minns mat som något bra och gott!

Idag blev det morotspuré som jag gjorde själv. Envisa morotsbitar var det, tog evigheter att koka mjuka.  När de väl var klara mixade jag och blandade i lite solrosolja samt kokvatten. Lillan var lite skeptisk men sen gick det riktigt bra. Hur mycket hon åt vet jag inte riktigt men flera "ätskedar" gick ner i alla fall!

Gurkan ligger alltid på pass för det kan ju bli något till henne också.  Tidigare på dagen hade ju "lilla" vovven snott gammal makaronilåda som jag glömt slänga. Formen stod på spisen och när jag kom hem från affären såg jag återigen den där "inget gjort-blicken". Först såg jag inte vad som hade försvunnit men sen såg jag gratängformen helt renslickad med folien fint puttad åt sidan. Snällt att hon inte har ner porslinet på golvet utan håller sig uppe på spisen... antar jag...

Senare på dagen gick jag ner i rasthagen med Gurkan och Lillan. Värmen stekte och myggen käkade fast bara på mig och Gurkan. Lillan ligger säkert i barnvagnen innanför myggnätet!

Nere i hagen började Gurkan med "normala aktiviteter såsom spöa bildäck och sniffa överallt.

Efter kanske 20 minuter kom det en kille med sin hund. En alaskan malamutetik på 9 månader. Enligt husse var Kira, som hunden hette, undergiven och ja det stämde! Gurkan är ju snäll men burdus så Kira visade magen omgående.

Kroppsspråket är lika men ändå blev vår hund lite fundersam. Kira var inte så leksugen utan travade runt lite sniffandes här och var. Inte ett dugg intresserad av bildäck eller bollar...

Vår hund är ju snarare sådan att hon är med på det mesta bara man kan gosa med folk eller jaga efter boll till en viss gräns.

Damerna kom i alla fall bra överens och hade väl lite utbyte av varandra. Funderade på att bege mig hemåt men då kom det ett yngre par med en bassettik. Då blev det liv i luckan!!

Gurkan ville undersöka bakdelen medans Kira ville kolla framdelen. Eftersom en basset är lång men låg så gick det bra att "dela" på sniffandet.

Ett tu tre så hade damerna race så gott det går med denna udda kombination! Bassettiken sprang under bänkarna och passade på när de andra låg ner. En extremt uttröttad Gurka hade jag med mig hem!

Natti folket!