Nu har jag varit hemma i lite över ett dygn. Själva operationsdagen var en pärs så sitt sätt. Mådde tjyvens av narkosen, spydde som en gris efteråt. Grönt och vackert var det. Skogsgrönt!

De var trevliga på sjukhuset och tog väl hand om mig allihop. Något som irriterade mig var att jag påpekade minst en gång för ALLA inkl läkaren att jag ammar. Jag kunde börja läcka eftersom Lillan åt vanlig mat på morgonen och sen hanns det inte med. Ändå skrevs det inte upp i min journal ALLS? Efteråt på uppvaket frågade jag om när jag kunde börja amma igen då de proppat i mig "vad för medicin". Efter lite surrande kom de fram till kl 12 (dvs tisdag).

Nu har jag ett uppgraderat ComHemhål i magen. Fyra stycken som ärligt talat inte är speciellt sköna. Det stränar, drar och värker men som tur är har jag fått smärtstillande som jag kan ta.

Det besvärligaste är att inte kunna ta hand om Lillan. Jag kan och får inte lyfta än på flera dagar så just nu försöker jag mest att läka så fort det går med "fyra hål i väggen".

Gurkan har varit ganska låg och förstått att något har ju hänt mig. Ändå är hon underbart försiktig och gó. Ska sitta nära när jag ligger i soffan för att bli klappad på huvudet eller bringan. Underbara Gurkan!

Fröken Pip hade inte de tentaklerna ute när hon gjorde sitt vanliga fyrfota hopp rakt på min mage från soffryggen. Jävlar anåda vad ont det gjorde. Nu har hon nog förstått att magen är förbjudet område, mitt skrik fick henne att studsa iväg fort!

Älsklingen servar mig med mat, dryck och allt annat som kan behövas. Han är guld värd min man!

Känner på mig att jag kommer nog läsa ut några böcker de här dagarna. Det och att sova lite hur som helst för trött är jag också. Framförallt är jag hungrig mest hela tiden. Löjligt, så länge fastade jag inte men att fixa mjölk åt Lillan kräver väl sitt tillskott, antar jag.

Natti folket!